Läs här. Som sagt, ofta blir det väldigt svart och vitt när svåra saker diskuteras. Jag är alldeles övertygad om att det finns väldigt många gråa nyanser också...
En sak som upplevs av en person som helrätt, kan kännas helfel för en annan och för en tredje kan det vara både och eller antingen eller - om du förstår vad jag menar. Därför är det så viktigt att det finns olika alternativa skolformer, så att alla barn kan få sin plats, där de trivs och fungerar under de många år som skolan faktiskt inverkar på livet.
För att komma dit, är det viktigaste av allt att vi förstår att ta andras perspektiv. Bara för att jag tycker/tror att en sak är rätt för mig eller mitt barn, behöver inte det innebära att det är rätt andra - för det finns väldigt många rätt och fel, beroende på vem vi är, vad vi kan och hur vi tänker etc.
En öppenhet för olika behov, kunskap kring npf, förståelse också och rätt bemötande. Där är grundreceptet för att människor med npf (och alla andra människor som är annorlunda) skall få lyckas och vara nöjda med sig själva och för att alla människor skall kunna ta tillvara på sina lättheter.
Det finns ett budord som låter ungefär så här; "gör mot andra som du själv vill bli behandlad". Jag försökte många år leva efter det budordet tills jag en dag förstod att det är väldigt fel och orättvist att möta andra som jag själv vill bli mött eftersom andra inte alls vill som jag vill alla gånger. Nej, bättre sätt (om du frågar mig då) är att tänka "möt andra som de vill bli mötta".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar