Fortsätt till huvudinnehåll

Lillagubben har ett visst matematiskt tänkande...

Idag har vi gjort iordning planerings- och strukturhjälp för dottern. Vi har pratat mål inför höstterminen och hur schemat kommer att se ut i skolan. Ett av hjälpmedlen är "motiavtionsstegen". Den här gången blev det en Salamander som jag ritat och som jag sedan delat in i många steg där en stjärna skall sättas för varje sak som gjorts. Den här terminen fortsätter vi att samla stjärnor när dottern kommer i tid till skolan (vilket kommer att bli tufft i år eftersom man troligtvis fyra av fem morgnar kommer att börja tio över åtta), stannar hela dagen, är med på idrotten, bäddar sängen, gör läxan och lagar en middag. Efter 20 stjärnor blir det överraskning och sedan börjar vi om.

Några av hjälpmedlen inför skolstarten. Schemat till vänster innehåller "morgongöra", "ta med till skolan", "läxor", "efter skolan", "kvällsgöra" och "målet för hösterminen". 


Lillagubben vill också ha ett stjärnsystem. Eftersom han egentligen inte behöver hjälpmedlet är jag lite "latare" med honom. Han får klistra fast stjärnor på dörrkarmen. När han samlat 20 stjärnor så får han en sak värd 100 kronor. Han skall fokusera på att bädda sängen, städa sitt rum, tvätta handfatet i köket, laga en middag. Läxan gör han utan stjärnor...

Eftersom ju Lillagubben har ett visst ekonomiskt sinnelag så börjar han genast dividerar om den där hundralappen.

- Men, Malene Noah får femhundra när han har samlat 20 saker, säger han.

Eftersom Noah flyttat har jag inte lika lätt att fråga hans föräldrar hur det ligger till. Efter ytterligare övertalning så faller jag till föga.

- Okej, du får köpa något för 150 kronor, men om du tjatar mer nu så blir det bara 100 igen.

Lillagubben försvinner in på sitt rum. Jag pustar ut. Sedan dyker han upp i dörröppningen igen. Med världens största smile säger han;

- Kan jag få köpa 20 stjärnor för 100 kronor...

Förövrigt finns det mer att läsa om mobbning nu inför skolstarten på SvD. Läs här. 
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…