Pust

Efter en fullspäckad dag sitter jag här framför datorn en liten stund.

Utbildningen till Kognintiv beteende rådgivare kommer att ge mig oerhört mycket och därmed kommer kursen att förhoppningsvis ge andra mycket också. Jag upplever att man är duktiga på att utreda och på att sätta diagnoser, peka på vad "patienten" har svårt med och lite grann var lättheterna finns. Men ingen, eller väldigt få har några råd i HUR man skall lösa det svåra och HUR man skall få tillgång till sina lättheter. Det måste vi alla bli bättre på.

Möte på BNK idag. Det tar energi.

Intervju med en journalist från TIL som skall skriva en artikel om "den bortglömda diagnosen". Det tar inte så mycket energi, som tur är.

Jag hämtade mediciner för mina två yngsta barns astma- och allergibehandling. Jag tänkte på kritiken som läkare får ta emot som skriver ut mediciner som skall underlätta npf-svårigheter. Att de vill tjäna pengar, att de är oseriösa, att läkemdelsföretagen bara vill tjäna pengar på något "som inte finns, knappt".

Frikortet har precis gått ut så idag kostade det lite för mig. 1 700 kronor stoppade kalaset på. Nästa gång, gång två är vi uppe i frikortet maxtaxa och sedan blir medicinerna gratis. Hur mycket det hade kostat för oss om vi inte fått det subventionerat har jag inte orkat ta reda på. Sa jag förresten det att det är mediciner för tre månader jag plockade ut... Snacka om att tjäna pengar på sina patienter, fast det är klart det är "viktig" medicin och inte "påhittad" medicin, säger väl de som inte förstår något...

Nu skall Lillagubben ta sina dyrbara astmamediciner innan han skall krypa i säng.

God natt allesammans!