fredag 23 september 2011

Tillräckligt bra?

Häromdagen sa en snäll människa till mig;

- Vilken tur din dotter har som har dig som mamma!

Det händer ibland att människor säger så till mig. Det är så snällt och omtänksamt, men jag har så svårt att ta till mig det där. Visst kunde jag göra mer som mamma, varit en bättre mamma.

Jag tror att alla föräldrar (och lärare) dras med sådana tankar och när man får en komplimang, eller vad jag skall kalla det för, så är det svårt att ta åt sig. Man vet att man kunde gjort lite till. Man kan nämligen alltid göra lite till. Men någon gång måste man inse att det man gör är "good enough" (stavas det så?). Man gör sitt bästa och så länge man gör sitt bästa så måste man vara nöjd.

Ingen mår bra av att känna skuld för något man inte rår över. Gör det bästa och var stolt över dig själv. Som förälder till ett barn med någon form av funktionsnedsättning är det lätt att man inte känner att man räcker till. Men. Så länge du gör det bästa du kan, försöka så gott du har förmåga till så är det "good enought".

Du är tillräckligt bra. Så länge som du gör det du kan efter din förmåga så är det tillräckligt bra.

Du är bra!

Klappa dig själv på axeln idag, för du är bra!

5 kommentarer:

Ulrika sa...

Och DU är bra!

malene sa...

Och DU, Ulrika!
Tack:)

Klara sa...

Ja jag har sagt det och säkerligen många andra. Lita på vad vi säger, ta det till dig, för vi menar det!

malene sa...

Tack, Klara:)

Birgitta W sa...

Man behöver uppskattning ibland med allt kämpande. Har själv en tjej på 18 år som äntligen har fått diagnosen autismliknande tillstånd och adhd och språkstörning (audiotivt nedsatt sekvensminne)den fick hon i sexan. Vi har kämpat enormt här hemma för att hon ska klara skolan. Då hon inte förstår text så bra (har läsförståelse som en 10-11 åring) och förstår inte om man läser så måste vi förklara all text hon ska läsa. När jag pratade nu med rektorn inför skolkonferensen på BNK så tryckte verkligen rektorn på att min dotter är sååå duktig i skolan att det får vi inte glömma. Då sa jag att det är hon verkligen och hon har en otrolig vilja att klara den, men utan vår stöttning, pushning och alla dessa timmar vi sitter med hennes läxor så skulle hon inte vara där hon är. Då svarar hon mig att hon klarar sig så bra på lektioner även när vi inte är där. Då blir man verkligen ledsen att de inte förstår vilket arbete vi har hemma. Samma sak säger hon efter skolkonferensen, det känns som hon inte fattar någonting hur vi har det.

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...