"Ett barn som fostras med kärlek stryper inte en kompis med hopprep"

Jag läser om barnamordet i Ljungby, som ju blev uppklarat igår. Journalisten Sarah Britz på Göteborgs-Posten tänker till och skriver bland annat i en artikel att "barn som växer upp i våldsamma miljöer kan, och observera att det inte gäller alla, också bli våldsamma". Precis som om alla barn som blir våldsamma har våldsamma föräldrar...

Jag skulle vilja vända på den meningen. Jag tror nämligen inte att Sara Britz träffat barn som inte ingår i den vanliga "normen" barn. De barn som finns i alla klasser och alla skolor. Barn med andra svårigheter än vad deras klasskamrater stångas mot. De barnen som har svårt med impulskontrollen, som tänker efter att de handlat, som har svårt att sätta sig in i andras perspektiv, som kan bli väldigt arga för saker som vi andra inte går igång på, som har svårt att förstå regler och som ofta, ofta därför misslyckas i sina egna och i andra ögon etc. Jag tror inte att Sarah Britz har träffat så många sådana barn. Eller; hon kanske har träffat dem, men inte förstått att hon inte förstår dem.

Jag skulle vilja vända på meningen och säga att "barn som växer upp i kärleksfulla miljöer kan, och observera att det inte gäller alla, också bli våldsamma".

Starta inte en häxjakt på föräldrar som inte "duger", på barn som är annorlunda. Hjälp dem istället. Visst är barnet förälderns ansvar, men när barnet och/eller föräldern har stora svårigheter så måste samhället rycka in och hjälpa till. Barn är föräldrarnas ansvar, men de är också samhällets.

Vi är duktiga på att titta bort, när vi egentligen skall titta, ta ställning och hjälpa, stötta. Vi är duktiga på att döma när väl något har hänt, men var var vi innan?

Alla barn är vårt ansvar. Varför ett barn mördar ett annat barn är fullständigt obegripligt för oss alla.

Kommentarer

Hege F. sa…
Takk for at du minner oss alle på dette, Malene
Anonym sa…
Hej!

Bra skrivit.

Jag blev så oerhört upprörd hur man skrivit och vinklat artiklarna om detta.

Hade tänkt en hel utläggning här om det, men känner bara hur uppgiven jag är mot media och vad denna 10-åring kommer att få utstå, för att inte tala om föräldrarna. Det räcker att läsa om vad mormodern till Texas sagt, att hon undrar över hur denna 10-åring fått vara ute utan någon vuxen med sig.

Gunilla
Mamma Mia.. sa…
Dina ord är SÅ viktiga i detta Malene..din text borde läggas ut i media i stället för alla idiotuttalanden om denna tragiska händelse...
Ja jag vill också säga det.... så himla bra skrivet Malene!
Kanske man skulle skriva lite insändare om synen på "annorlunda" barn. För tyvärr blir det även att folk drar alla med en viss diagnos över en kam. "Potentiella mördare".... "galningar".... "tokiga".... "man vet aldrg hur de reagerar"

Och när jag hör sånt så gör det så fruktansvärt ont i mig. Så ont så ont.

Kramar!
Anonym sa…
Tack, Vi var/är upprörda över just denna rubrik från GP härhemma. Jag tänkte att detta borde man göra en insändare på. Men orkade inte i julhetsen. Nu skrev du- bra!
Känner att detta är viktigt att lyfta upp. Har du kontaktat Darah Britz/GP?
Nilla

Populära inlägg