Fortsätt till huvudinnehåll

Så enkelt egentligen

Lillagubbens kompis frågade;

- Är det något särskilt med M (Dottern), jag har sett henne på datorn, är det någon sida hon är på datorn?

- Njaoe, jo, det är hon ju på och det står lite om henne och jag skriver om henne ibland.

- Är hon lite speciell och så där?

- Jo, det är hon, alla barn är speciella, men hon är extra speciell. Hon har lite svårt för lite olika saker...

Längre hann jag inte i mina försök att förklara vad som egentligen är annorlunda med Dottern för Lillagubbens kompis innan Lillagubben avbröt och med en självklar stämma sa;

- Hon har adhd.

Jahopp, var det så enkelt att förklara, tänkte jag och fortsatta laga min köttfärssås medans killarna försvann iväg, till nya äventyr.

Kanske är det så att det är vi vuxna som krånglar till det genom att ifrågasätta diagnoserna/svårigheterna å ena sidan och att skämmas för svårigheterna å den andra sidan. Säkert är att om vi varit lika neutrala och självklara som de båda killarna i mitt kök var angående synen på adhd, så hade många människor sluppit en hel del av det jobbiga med att vara annorlunda.

Jag tänkte på det tidigare i morse när en journalist från tidningen "Allergia" var och intervjuade mig och Dottern. Vi pratade om mjölkallergi och hur jobbigt det är att alltid vara orolig för att minsta lilla microskopiska mjölkdroppe skall kontaminera (smitta) Dotterns mat så hon blir allergisk. Det är också en funtionsnedsättning, ett handikapp i umgänget med andra människor, att inte kunna äta vad som helst och var som helst. Tänk om man sa till mig att min dotters mjölkallergi inte finns, att det förmodligen är ett tecken på att hon mår psykiskt dåligt och att om jag var en bättre mamma så skulle hon inte ha sin allergi.

Vad kränkt jag hade känt mig då!

Ibland blir vi som är föräldrar till barn, eller som själva har npf-svårigheter kränkta på det viset. "Om du bara gör si eller möjligtvis så, då skulle hon inte vara annorlunda", eller "det är bara en modediagnos, den finns egentligen inte"...

Tacka vet jag Lillagubben och hans kompis. Så enkelt. Så tydligt. Se neutralt.

Så skall det vara!
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…