Varför bloggar du?

Jag fick en fråga på bloggen igår. En kvinna som funderar på att börja blogga undrade om jag någonsin är rädd att mitt bloggande ska skada min dotter. Det är en relevant fråga och den frågan finns ständigt med mig när jag bloggar.

Numera är jag försiktigare med det jag skriver eftersom jag vet att t ex lärare på min dotters skola går in här och läser ibland och eftersom jag vet att det som jag skriver kan tolkas på många olika sätt. Föräldrar till barn på min sons skola läser också, det vet jag, men vilka som läser i övrigt känner jag väldigt lite till. 

Jag har ett krav på det jag lägger ut här och det är att jag bara skriver sådant som jag skulle kunna berätta för er som läser - i verkliga livet. Jag står för vart enda ord som finns nedpräntat på denna blogg och på mina tidigare bloggar.

Jag har ett mål med min blogg. Ett mål. Inget annat än detta. Nämligen att öka förståelsen i allmänhet för människor som är annorlunda och för att öka förståelsen för bokstavsdiagnoser i synnerhet.

Via andra kanaler har jag förstått att en familj där adhd-diagnoser försvårar vardagen, drabbats av det värsta man kan drabbas av. Ett barn i familjen har valt att lämna detta liv.

Jag är övertygad att om vi samhällsmedborgare, du och jag, blev bättre på att förstå, acceptera och respektera människor med "annorlundahet" så skulle färre människor drabbas av depression, självskadebeteende, ångest, självmordstankar och som sista utväg självmord.

Vi kan aldrig acceptera att människor hamnar i utanförskap, depression och ångest för att andra människor inte förstår.

Vi har kommit en bit i förståelse och acceptans, men vi har lång väg kvar att vandra. Det kommer att bli bättre. Det måste bli bättre!

Det ska bli bättre och om jag kan hjälpa till att förändra, förbättra, så gör jag gärna det. Jag bloggar för att öka förståelsen. Jag föreläser för att öka förståelsen. Jag skriver böcker för att öka förståelsen. Jag kommer att fortsätta med det.

Ju mer vi sprider kunskap om detta som så många människor saknar kunskap kring - desto lättare kommer det bli att leva, för alla. Vi måste sträva dit, alla vi som har möjlighet att påverka. Vi måste förändra, förbättra, informera, förklara.

Pojken, som var en del av en familj. En familj som sörjer idag, som drabbats av det fullständigt obegripliga, som för alltid kommer att påverkas av det vi andra, som inte varit med om ett självmord i familjen, någonsin riktigt kan förstå - är värd att vi fortsätter kämpa.

För ökad förståelse, acceptans och respekt.

Kommentarer

Nina sa…
Ja men precis! Jag kunde ha skrivit det själv :) Precis så tänker jag också. Våra bloggar är viktiga!
Kram Nina!
Mamman sa…
Jag skriver under på det jag också! Det är exakt därför jag bloggar.

På min förra arbetsplats var det inte mer än ett par kollegor som visste om min adhd-diagnos. Många fler visste om att min son har flera diagnoser men att de inte riktigt visste vad det innebär var ju uppenbart.

När jag slutade på den arbetsplatsen började jag blogga inte långt därefter. Mest av en slump fick flera av mina fd kollegor veta att jag bloggade och de blev läsare och de fick en inblick i hur livet bland diagnoserna faktiskt kan vara.

De fick också vetskapen om att jag själv har en diagnos. Något de inte kunnat ana eftersom deras bild av en person med adhd var så långt ifrån den person de kände mig som.

Efter ett tag besökte jag min fd arbetsplats och väldigt många kom fram, gav mig en kram och berättade hur mycket de uppskattade att läsa min blogg.

Jag har nog öppnat ögonen på rätt många av dem och förhoppningsvis har de nu en annan syn på personer med Npf-diagnoser och deras förståelse för oss har ökat.
Z sa…
Hej!
Jag har en son som för 1,5 vecka sedan fick diagnosen ADHD. Jag vill bara tacka för boken "Är jag normal, mamma?" Just nu läser jag allt jag kan komma över i litteratur om andra familjer med erfarenheter av ADHD. Ja, du vet säkert hur det är själv. Din bok handlar ju om ADD, men jag känner igen så många situationer som stämmer överens med min son.
Så tack för en bra bok som hjälper mig att lägga pusslet om min son.

Populära inlägg