torsdag 14 juni 2012

Den som har - skola mer få...

... eller; "jag är inte bitter".

Skolavslutning igår och jag måste säga att jag inte förstår upplägget med att dela ut priser till de två, tjej och kille, som fått högst betyg i klassen. Alltså, de vet väl redan att de är j-ligt bra, eller! Jag fick inte högst betyg av alla i min klass, men jag var en av dem som hade bland de högre betygen när jag gick ut nian. Jag visste redan det. Jag var väldigt nöjd med mig själv, men det är klart, det hade kanske varit extra gott att få visa hela skolan och alla andra elevers föräldrar hur bra jag var...

Nej, jag förstår det inte varför man skall ge åt dem som redan har. De har ju sin motor och sitt fokus, de behöver inte mer uppmärksamhet än någon annan egentligen. Många andra sitter med betyg där inte alla ämnen är godkända. De behöver lite uppmärksamhet, kan jag tycka.

Varför inte ha pris som heter typ; "bästa utvecklingen", "härlig personlighet" eller något sådant, eller varför inte bara lägga ner "skiten" för det där att skolan pekar ut bästa elever, bästa estet elev, "klassföreståndarens val" och priser till idrottselever som tagit pris på något skol-DM - de vet ju redan att de är bra - finns det inget pedagogiskt värde i. Det kan fotbollsklubbar och liknande få hålla på med, men en skola som har värdegrund att alla är lika värda etc, kan hoppa över det.

Är jag bitter? Kanske.
Hade jag skrivit detta även om min dotter var den flickan i klassen som fick högst betyg? Hoppas det.

Annars var avslutningen fin på alla vis, med mycket sång och lite tal.
Nu skolavlutning för Lillagubben och sedan blir det Liseberg för den här familjen.
Ha en skön dag!

9 kommentarer:

susanne sa...

hej
Så jäkla bra du skriver...och så jäkla bra tänkt....Vet att det är fult att svära, men ibland måste man bara.
Snart är det sommarlov för vår del, som vi längtar
kram susanne

Islin sa...

Fast du utgår från att bara för att de har höga betyg har de det lätt. Och det är inte sant. Jag var en av dem med högst betyg, men jag visste inte att jag var bra. Så visst kan man behöva bekräftelse även om man har höga betyg.

Sen håller jag med om att bekräftelse borde ges på andra grunder och att det inte är bra att ge pris till någon pga betyg.

Ville bara säga att man för att man har höga betyg inte automatiskt har bra självkänsla.

Anonym sa...

Äntligen en till som tänkte som jag! Var på mina barns avslutning förra veckan och jag störde mig som f.n på detta med utmärkelser och stipendier till barn som haft toppen betyg och mycket goda studieresultat! Det finns barn som kämpat och kämpat och ändå inte kommer i upp "goda studieresultat". Alla har vi olika förutsättningar i livet, och vi är inte sämre människor för att vi har ett IG ett något ämne. Bort med såna utmärkelser tack! Ha en fin dag Kram tina

Mia sa...

Hej!
Jag skulle faktiskt vilja ge dig "andra sidan" av ditt argument (utan att nödvändigtvis behöva säga att något är rätt eller fel)

Jag fick högsta betyg i det mesta och fick även jag ett pris av skolan när jag klarat (läs ÖVERLEVT!) mina nio år.

För mig var det den FÖRSTA bekräftelsen att jag faktiskt gjort rätt under nio år.
"bekräftelser" jag fått innan av andra elever var att inte få vara med dem, vara utfryst samt bli behandlad som ett freak för att jag "kunde allt"
Av lärarna hade jag under nio år i stort sett bara fått höra:
"kan du inte bara vänta in de andra först?"
Att jag fick höga omdömen och betyg sa mig inte ett skit då ALLAS betteende visade på att jag gjorde fel.

De som var duktiga i sport hyllades, de som kunde sjunga hyllades men jag som var duktig på att skriva, räkna och sätta saker i system behandlades som en börda...

Att få priset gjorde att jag första gången fick ett konkret bevis för att jag gjort rätt - och ja, det kändes underbart!
Att ÄNTLIGEN bli sedd!
Idag 15 år senare är det fortfarande ett av de få bra minnen jag har från grundskolan.

Det är inte meningen att provocera, då jag förstår "din sida" också...men allt är inte svart och vitt...

Tack för ett uppfriskande blogginlägg :-)

Josephine sa...

När jag slutade nian för 11 år sedan fanns det flera olika priser som delades ut. Till de med bästa betyg tror jag, men det jag minns tydligast var att en elev med svårigheter (nu vet jag inte exakt diagnos, men jag troooor asperger) fick ett pris för bästa utveckling. Jag minns detta för att han såg så himla lycklig ut när hans klass ställde sig och applåderade och visslade trots att han var någon som ofta hamnat utanför. Det är svårt att glömma en sån stund!

Men som folk tidigare påpekat här är att bara för man har högst betyg betyder inte det att man har lätt för det. Känner en kille som går gymnasiet nu, MVG i alla ämnen. Han har dyslexi och har slitit mer än någon annan jag känner. Hans betyg får han på bekostnad av sin sömn och sin fritid. Oftast tar folk för givet att allt kommer så lätt i skolan för honom. Få människor ser hur mycket slit det ligger bakom egentligen.

AG sa...

Många tänkvärda inlägg här! Roligt ändå att det är inlägg från flera synvinklar. Man måste inte alltid vara överens, bra att det är respekt i allas inlägg.

Anonym sa...

På mina söners skola delas också små "stipendier" ut till några i 9:an. Då får dels de med goda studieresultat, eller som är duktiga på tex musik/bild/dikt osv, utmärkelser.
Men även de som utvecklats positivt på andra sätt. O
Ofta går just de priserna till en elev som kommit tillbaka till skolan efter att ha varit en "hemmasittare", eller till en elev,som lyckats höja flera IG till G. Bra tycker jag:)

malene larssen sa...

Hej alla och kul med så många kommentarer. Jag förstår att några av er verkligen fick en kick av att få pris eller stipendier, ni hade det/har det tufft och det var en ljusglimt och en upprättelse att få det. Det är ju jättebra, men tyvärr är det ju så att många som känner som ni gör, som kämpar med så mycket får sällan pris och det är väl det jag tycker inte känns så bra. Att ni fick något som stärkte er var jättebra. På en skola jag jobbade på för många år sedan och på ett läger för synskadade ungdomar som jag jobbade på en sommar i ungdomen hade man också priser. Skillnaden var att vi vuxna runt ungdomarna skrev något om alla. Alla är ju bra på saker och alla har ju gjort framsteg så då kan man väl ge alla någon slags uppmuntran om man nu måste diplomera några barn. Vi skulle ju inte exkludera här i vårt land, vi jobbar ju på att inkludera, eller hur?:)

malene larssen sa...

Hej alla och kul med så många kommentarer. Jag förstår att några av er verkligen fick en kick av att få pris eller stipendier, ni hade det/har det tufft och det var en ljusglimt och en upprättelse att få det. Det är ju jättebra, men tyvärr är det ju så att många som känner som ni gör, som kämpar med så mycket får sällan pris och det är väl det jag tycker inte känns så bra. Att ni fick något som stärkte er var jättebra. På en skola jag jobbade på för många år sedan och på ett läger för synskadade ungdomar som jag jobbade på en sommar i ungdomen hade man också priser. Skillnaden var att vi vuxna runt ungdomarna skrev något om alla. Alla är ju bra på saker och alla har ju gjort framsteg så då kan man väl ge alla någon slags uppmuntran om man nu måste diplomera några barn. Vi skulle ju inte exkludera här i vårt land, vi jobbar ju på att inkludera, eller hur?:)

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...