Kalla det vad ni vill - världsautismdagen

Idag är det "Världsautismdagen", vilket är jättebra. Vi behöver fortsätta att sprida kunskap om det min blogg handlar om - varje dag - hela året.

Vi har påsklov här denna veckan. Kanske är det därför jag har mixtrat med min bloggs utseende, för att jag har för mycket tid, helt enkelt...? Vad tycker du, som läser min blogg, om att jag ändrat utseende på bloggen? Var det bättre förr? Var det lättare att hitta? Jag vet inte, men jag tänker att det är lättare att hitta flera olika inlägg som man kanske inte hunnit läsa tidigare. Berätta gärna i en kommentar till mig, för jag vill ju att bloggen skall kännas lätt att läsa, att den skall vara lättillgänglig och lättförståelig.

Det skrivs mycket om autism och adhd nu för tiden, inte bara idag. Fortfarande är adhd så ifrågasatt, medan själva diagnosen autism har en tydligare klang av "riktighet". Man vet liksom att det finns människor som får diagnoser som heter autism (aspergers, autistiska drag, atypisk autism etc), även om många fortfarande inte har en aning om vad det innebär.

Man fortsätter diskutera hur många som har fått diagnosern adhd/add och om adhd/add verkligen finns, om det inte bara är lite omognad som egentligen ligger och spökar i barnets "ryggsäck". Och jag blir så trött för jag tänker att så mycket energi går åt till att träta om något finns, som barnen verkligen behöver kämpa med varje dag. Skit samma om det är omognad eller adhd det heter, de har svårigheter som gör att skolan väldigt ofta blir ett helvete. Kalla det vad ni vill, men det är fakta!

Så tänker jag på att "larmrapporter" kom i tidningen igår (för det var väl inget aprilskämt) om att adhd ökade lavinartat. Och jag tänker att skit samma varför man hittar fler barn som mår dåligt - de mår dåligt, BASTA. Fortsätt fundera och forska på varför och om fler får diagnoser som heter autism och adhd/add, men se för guds skull till att människor som jobbar med barn och samhället i övrigt får utbildning så man förstår hur man skall hjälpa de här barnen som får diagnoser, vare sig diagnoserna ökar eller ej. Det finns många barn som har en fruktansvärd uppväxt och dem måste vi ta på allvar, vare sig forskarna säger att det ökat eller ej!

Nu skall jag gå till jobbet och planera för nästa termins föreläsningar. Denna terminen har jag bara fyra kvar, men mer än det tror jag inte att jag hinner eftersom jag också jobbar heltid på min "npf-skola" som jag trivs så bra på.

Imorgon skall jag och maken till Ullared för första gången i våra liv. Barnen fick önska sig en "resa" på påsklovet och då blev det Ullared.... Vet inte hur jag skall förhålla mig till detta då både jag och maken har och har haft "köpstopp" sedan i augusti förra året. Kanske får vi släppa på det där och köpa oss varsina vårbyxor och ett linne/t-shirt... Vi får se. Besöket på Ullared kommer att bli ett minne för livet, det är jag säker på.