Jag har suttit alldeles för ofta och alldeles för länge och lyssnat på personal på olika ställen som istället för att prata om hur man ska lösa problem kring ett barn eller en ungdom med funktionsnedsättningar - diskuterat och haft åsikter vad som är fel på föräldrarna, företrädesvis mamman. Alltså, det är inte det vi ska ta vår tid till, att diskutera om och isåfall vad mamman till barnet med funktionsnedsättning gör för fel.
Vi som arbetar med människan i funktionsnedsättningen ska diskutera vad vi kan göra för att underlätta och hjälpa individen att utvecklas så mycket det bara går efter hens förutsättningar. Om vi slutar diskutera oväsentligheter och funderar på vad vi kan påverka och förändra och sedan försöker göra det, så blir vi mer effektiva. Vi kommer att känna att vi kan påverka mer. Dessutom, det viktigaste av allt, vi hjälper och förändrar mycket mer kring personen som vi faktiskt är satta att hjälpa när vi fokuserar på rätt sak och låter föräldrarna vara föräldrar, även om de råkat få ett barn med funktionsnedsättning.
Ha en skön helg, det ska jag ha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar