tisdag 14 oktober 2014

Varför bloggar du?

Ibland har jag fått frågan varför jag bloggar. Ibland  kommer det mejl till mig av människor som vill tacka för att jag bloggar. Som säger att det jag skriver hjälper dem på olika sätt. En kvinna som funderar på att börja blogga undrade om jag någonsin varit rädd att mitt bloggande ska skada min dotter. Det är en relevant fråga och den frågan finns ständigt med mig när jag bloggar.

Numera är jag försiktigare med det jag. Jag skriver sällan om familjen och familjens barn eftersom tjejen som är anledningen till att jag började blogga numera är ung vuxen. Jag har också erfarenhet av att det jag skriver kan tolkas på sätt som inte jag tänkte mig.

Jag har ett krav på det jag lägger ut här och det är att jag bara skriver sådant som jag skulle kunna berätta för er som läser - i verkliga livet. Jag står för vart enda ord som finns nedpräntat på denna blogg och på mina tidigare bloggar. Numera skriver jag mer sällan och det beror på att jag helt enkelt inte har tid att skriva oftare. Jag jobbar heltid på en skola, jag föreläser lite då och då och jag jobbar lite extra som kbt-councellor. Tiden räcker inte även om jag skulle vilja blogga oftare.

Att jag ändå skriver ibland beror på att jag har ett mål med min blogg. Ett enda mål. Inget annat än detta. Nämligen att öka förståelsen i allmänhet för människor som är annorlunda och för att öka förståelsen för bokstavsdiagnoser i synnerhet.

Alldeles för ofta hör jag barn som hamnar i utanförskap, i depression, självskadebeteende och i värsta fall suiciderar. Det barnen jag hör talas om har alla någon eller några diagnoser inom det neuropsykiatriska området.

Jag är övertygad att om vi samhällsmedborgare, du och jag, blev bättre på att förstå, acceptera och respektera människor med "annorlundahet", med andra än oss själva, så skulle färre människor drabbas av depression, självskadebeteende, ångest, självmordstankar och som sista utväg självmord.

Vi kan aldrig acceptera att människor hamnar i utanförskap, depression och ångest för att andra människor inte förstår.

Vi har kommit en bit i förståelse och acceptans, men vi har lång väg kvar att vandra. Det kommer att bli bättre. Det måste bli bättre!

Det ska bli bättre och om jag kan hjälpa till att förändra, förbättra, så gör jag gärna det. Jag bloggar för att öka förståelsen. Jag föreläser för att öka förståelsen. Jag skriver böcker för att öka förståelsen. Jag kommer att fortsätta med det.

Ju mer vi sprider kunskap om detta som så många människor saknar kunskap kring - desto lättare kommer det bli att leva, för alla. Vi måste sträva dit, alla vi som har möjlighet att påverka. Vi måste förändra, förbättra, informera, förklara.

För ökad förståelse, acceptans och respekt.

Inga kommentarer:

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...