Fortsätt till huvudinnehåll

När eleven är sen till första lektionen

Från en mamma:

"Alltså så här är det. Om man som förälder och barn kommer två minuter eller fem minuter över "tio över åtta" när skolan egentligen börjar, så GÖR MAN DET INTE FÖR ATT MAN TYCKER DET ÄR ROLIGT! Capich?! (Betyder förstått! på italienska).
Alla föräldrar och barn vill lyckas, vill komma i tid till skolan. Det känns pinsamt att komma indrällandes efter att alla satt sig. Om du som läser det här är en sådan lärare eller fritidspedagog som liksom pyser ut ditt missnöje med att din/dina elever är sena så vill jag bara att du skall tänka på att:
Din elev som kommer försent (kanske varje dag, eller bara någon gång ibland) INTE GÖR DET FÖR ATT RETAS. Det är bara så svårt för vissa människor att passa tiden. 
Idag kom vi, jag och sonen (som annars till skillnad från storasyster ALLTID är i tid för det är så lätt för honom), två minuter ÖVER "tio över åtta" och personalgruppen visade med kroppsspråk och tal att det inte var riktigt okej. Då vill jag bara förklara att vi VILLE komma i tid, men min dotter kom inte iväg och då kan jag inte gå för om jag går innan hon kommer iväg så hinner hon inte till skolan. Hon började tjugo över åtta idag och det var som klister på fotsulorna. Hur jag än gjorde, vad jag än sa så tog det tid idag. Det är något som förövrigt ingår i hennes svårigheter, hennes diagnos. Capich?!
Efter oss, drällde det in tre, fyra barn ytterligare som kom ett par minuter över "tio över åtta" det magiska klockslaget. De fick också utstå de talande kroppsspråket och tonfallet.
Tips från mig till dig som brukar vara lite småsur och stressad när barnen kommer sent: Var glad istället, säg "vad bra att du kom" istället. Fråga vid nästa utvecklingssamtal om det är något du kan göra för att underlätta, om det är något barn som alltid är sent, fråga vad som gör det svårt. 
Och du blir ju stressad när barnet kommer försent för du vill ju lyckas, du vill ju sätta igång, få eleverna att göra klart i sina böcker, men ibland är det bara så svårt att lyckas. Eller hur?"
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…