När förstår man inte och när är man "bara dum"?

Jag fick anledning att tänka på det, när förstår man inte att man sårar och när är man taskig och dum på riktigt efter att jag och dottern gick på stan häromveckan. Vi gick och småpratade när en tjej sprang ikapp oss, ropade min dotters namn och la handen på hennes rygg. Min dotter och jag vände oss om och sa hej till tjejen. Vi var glada, eftersom det inte är så ofta som vi träffar kompisar eller"nästankompisar" till min dotter när vi är på stan. Tjejen pratade i sin mobiltelefon, men tittade på min dotter och sa "vänta". Vi väntade en eller ett par minuter, medan tjejen pratade klart i telefonen. Efter en stund tryckte tjejen på mobilens röda knapp, stoppade telefonen i fickan samtidigt som hon sa "hej då" till oss och vände oss ryggen.

Naturligtvis blev min dotter lite ledsen. Hon kände sig avspisad. Jag får erkänna att jag också kände mig avspisad och lite kränkt av det där. Men så vet jag ju att den här tjejen som vände oss ryggen och gick vidare som om vi inte fanns, har svårigheter. Vilka vet jag inte exakt, men jag kan ana att hon har svårt med sociala koder. De flesta tjejer i min dotters ålder hade nog förstått att antingen låtsas man som om man inte ser sin kompis om man inte har tid att prata, eller så säger man kort "hej" och pekar på telefonen för att visa att man är upptagen, eller så säger man typ "hur är det" och säger några artighetsfraser innan man rusar vidar till det man höll på med. För om man inte gör det, om man gör som tjejen gjorde så tolkas man som dum och stöddig. Är man dum då, eller förstår man bara inte de sociala koderna?

De sociala koderna är nog det svåraste att förhålla sig till för barn med olika typer av npf. Det är svårt att lära sig hur man skall förhålla sig i varje situation för även om man lär sig hur man skall göra till exempel på fritids "ta i hand, titta i ögonen och säg tack för idag" så kan man ju inte göra det när man träffar samma fröken på stan. Därför blir det väldigt ofta fel i mötet med andra människor, för människor med npf. Det tror jag är en av orsakerna till att människor med npf ofta blir ensamma. De passar inte in i den ruta vi förhåller oss i när det gäller att umgås.

Är man dum eller förstår man inte? Ibland träffar man naturligtvis på människor som gör saker för att vara dumma också, men jag börjar tro att det oftare är de sociala koderna som inte förstås helt när man upplever någon som dum eller elak.

Jag och min dotter pratade länge om situationen. Hon förstod och förlät när jag förklarade att tjejen förmodligen inte gjorde det för att vara dum, utan bara för att hon inte förstod hur hon skulle göra för att verka trevlig.

Om man får förklarat för sig, om man förstår att personen inte gör det gör att vara du, utan för att hon inte förstår, då är det lättare att behålla kompisar. För man kan ju vara en bra vän, fast det blir fel ibland.