Det var en gång ett fotbollslag med nioåringar som precis vunnit sin tredje match på tre år. Mycket svett hade spillts. Inte så mycket blod, men ganska många tårar under åren som gott. Efter matchen var spelarna väldigt glada. Målvakten var glad. Föräldrarna var jätteglada. Men gladast av dem alla var nog ändå en av ledarna, tillika pappan till en av pojkarna.
Man samlades i ring efter matchen. Alla berömde varandra, någon var ändå besviken för att det inte blev fler mål. Ledarna sa att alla kämpat väldigt bra och gjort sitt bästa. Då kunde inte pappan/ledaren hålla sig längre, han sa;
- Idag gjorde ni det viiiiktigaste av allt - ni VANN!
Några av pojkarna tittade upp på pappan lite undrande. En pojke sa nog vad de flesta av barnen tänkte;
- Alla gånger när vi förlorat brukar ni säga att det viktigaste är att vi har roligt, men nu säger du att det viktigaste är att vi vinner.
Vad svarar man på det? Ingenting.
Ofta är barn väldigt kloka...
2 kommentarer:
När stoltheten över laget blir så stor, går kanske vettet och lägger sig och sover en stund.... Tur att killen tog ner honom på jorden igen.
Så kloka fina underbara barn det finns och stolta fäder/ledare som det hoppar små grodor ur // Kram
Barn är ofta klokare än vi vuxna. Det är väl kanske därför vi har så svårt att vägleda dem när det blir fel. Vi tror att vi är kloka bara för att vi ät vuxna,men klokhet kommer inte alltid med åldern...
Skicka en kommentar