Vi promenerar till skolan, Lillagubben och jag. Det blåser. Höstlöv yr upp i små minitornados runt våra fötter. Tio minuter tar promenaden. På tio minuter hinner man prata mycket. Om viktiga saker. Om livet. Om känslor. Om Livskunskap.
Jag frågar Lillagubben vad de pratar om på Livskunskapen. Han säger att han inte riktigt kommer ihåg, men att han tycker att det är ett roligt ämne. Jag frågar om de är helklass eller delade, om de är tjej-, och killgrupper. Lillagubben säger att det är olika. Jag är nyfiken på det där ämnet. Vad pratar de om? Hur känns det? Därför frågar jag Lillagubben igen vad de gör på livskunskapen.
Lillagubben svarar:
- Vi ritar en eller några stora cirklar på tavlan och så ritar vi små cirklar och sedan drar vi sträck mellan cirklarna!
Aha, tänker jag, nu har vi börjat närma oss det jag undrar över. Så ställer jag följdfrågan:
- Vad skriver ni i cirklarna?
- Det kommer jag inte ihåg!
Vi går vidare mot skolan jag och min Lillagubbe. Vinden fortsätter yra upp höstslöv runt våra fötter. Kan man ha det bättre än så här, undrar jag stilla för mig själv när jag lägger armen runt min sons axlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
1 kommentar:
Nej det kan man nog inte!! Skönt när människor inser det stora i det lilla!!! DETTA kallar jag "egentid" tillsammans!!!
Ordet "egentid" är ett ord som jag har noll förståelse för och inte använder egentligen men nu passade det plötsligt in...med en lite modifierad betydelse :-)
Skicka en kommentar