Om ingenting egentligen

Jag skall till Malmö och föreläsa ikväll. Föreläsningen är extrainsatt. Den föreläsning jag skulle haft i oktober fick ställas in med mycket kort varsel då jag blev väldigt sjuk. Jag är fortfarande sjuk, men inte alls så dålig som jag var då. Många är sjuka i höst. Många hostar och snörvlar. Det är väl en sådan höst antar jag.

Ikväll är det Malmö, som sagt. Nästa vecka är det Herrljunga och Göteborg. Sedan är det slut på föreläsningar för min del, den här terminen.

Det är nästan alltid fantastiskt roligt och energigivande att träffa med och prata inför människor som vill förstå mer kring människor som är annorlunda. Jag kan ge min vinkel och hoppas att det ger något. Men att vara föreläsare i "farmarligan" är ingen dans på rosor (för er som eventuellt trodde att det är guld och gröna skogar för alla som jobbar med föreläsningar...).

Igår till exempel fick jag koppla in alla datagrejor, projektorer etc själv. Det tog fem minuter och sedan var allt klart. Då var jag tvungen att ringa till min man och skryta lite om hur bra det gick.

Så här glad kände jag mig när datorn och projektorn funkade tillsammans...

Sedan fick jag ställa fram fika som jag hade med mig till mina åhörare.Efter föreläsningen (som ju var väldigt trevlig och som jag tror många hade glädje av) fick jag ställa mig och diska och städa ur innan jag satte mig i bilen och körde hem till Göteborg igen.

Nej, att vara föreläsare i "farmarligan" är ingen dans på rosor. Det är hårt slit, men otroligt roligt.

Om jag känner efter ordentligt så är jag ganska dränerad på energi för tillfället. Det skall bli skönt att vila från föreläsningar. Jag skall samla på mig energi, tänker jag. Göra väldigt lite ett tag. Så jag kan skriva intressantare inlägg än detta, som blev just ingenting - om ingenting.