söndag 27 november 2011

Postdiagnostiskt stressyndrom (del 3 av 14)

Det tredje förslaget som kom in för att bota min skrivkramp lät så här: 


"Postdiagnosiskt stressyndrom, utmattning, kärlek, varför, svartvitt. Skrivkram!" 


Att leva med svårigheter inom npf-området innebär för många att ständigt leva i stress. Hur den postdiagnostiska stressen specifikt ser ut i allmänhet, vet jag inte. Jag vet hur vi hade det året efter att min dotter fick diagnos, men det beskriver jag i min bok "Är jag normal, mamma?" och tänker inte gå in på det här idag.


Idag skriver jag lite allmänt om stress och vad det innebär att alltid ligga på en hög stressnivå. Stressen att man inte lever upp till det andra förväntar sig. Stress för att inte hänga med eller förstå. Stress för att andra väljer bort dig. Stress för att inte få vara med eller känna att man duger. 






Alla människor har en inbyggd "stresströskel". Tröskeln ligger på olika nivå - för olika människor.  När vi blir utsatta för så mycket stress att vi tangerar eller går över stresströskeln mår kropp och själen inte bra. Under en vanlig dag samlar vi på oss stress i olika situationer. Om vi har en låg "stresströskel" är det lätt att vi går över tröskeln. Om vi blir utsatta för många saker som skapar stress så hjälper det inte att ha en hög stresströskel - vi går igenom taket ändå, liksom. Långvarig stress skapar olika typer av reaktioner både i kropp och själ. Ångestsyndrom, panikattacker, depressioner, kroppsliga problem så som huvudvärk och magont. 


Hur gör man för att undvika att slå i "stresströskeltaket" då? Man skalar bort så mycket som är möjligt av saker som startar stress. Saker och människor som snarare tar energi och ger stress än tvärtom behöver skalas bort - för att orka stressen att leva med en funktionsnedsättning som ofta skapar stress. 


Nu känner jag mig förresten lite stressad när jag skriver det här eftersom jag inte riktigt får till texten, så nu nöjer jag mig med detta och hoppas att du, trots att jag slutar skriva fast jag inte är nöjd, ändå får ut något av inlägget...:)


Och du;
Be carefull out there idag när stormen viner runt husknuten!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men har du inte blandat ihop två olika "diagnoser" nu?

Anonym sa...

Som anonym säger...
Du beskriver PostTraumatiskt Stesssyndrom. PTSD.

Det som du fick som förslag var Post-diagnostiskt stresssyndrom.

Utan att veta exakt, måste det senare handla om känslorna som familjen får efter att en (ADD/ADHD) diagnos har givits....

malene larssen sa...

Ingen aning vad du menar, förklara gärna lite mer...

malene larssen sa...

Jo, men nu förstår jag och inser vilken miss jag gjort, förlåt för det. Skall genast ändra och återkomma med något tänkvärt kring det ni tar upp...:)

Kan man få ångra sig?

- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare.   - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...