Deltar i tävlingen gör du automatiskt genom att; 1, vara/bli "följare" av den här bloggen och 2 genom att svara på hur du gör för att hålla näsan över vattenlinjen. Hur gör du och din familj för att hålla humöret uppe och spara/samla energi nu när kylan och mörkret har tagit ett fast grepp om oss människor boende i norr?
Två vinnare kommer att utses på torsdag efter klockan 21, en "följare" och en "svarare". Gör du båda sakerna, så har du chansen att vinna två gånger. Var inte blyg nu, våga skriva något - alla kommentarer är lika bra!
En sommarbild för att pigga upp i höstmörkret.
17 kommentarer:
Hej Malene!
Att hitta Din blogg och läsa den varje dag ger en energikick. Jag brukar starta min dag på jobbet genom att först läsa bloggen. Därefter kan jag med ny energi ta tag i dagens arbetsuppgifter.
Jag har fått många tips som jag försöker pröva på Miss F, vilket har gett positvit resultat.
Miss F upplever det inte längre som onormalt att jag lovebombar henne. Det har blivit en naturlig sak i hennes liv, vilket hon har växt mycket på.
Jag rekommenderar minst en ny person varje dag att läsa den, just för att få lite tips och förhoppningsvis en och annan aha-upplevelse.
Det jag gör för att hålla näsan övanför vattenytan är att förkovra mig och lära mig mer om mina barns funktionsnedsättningar. Detta gör jag genom att vara med i olika facebook grupper och läsa andras inlägg, går på föreläsningar, läser böcker och utbyter erfarenheter med andra. Att ge skolan input ger också positiv energi. Det som gör mig upprörd eller tar massa negativ energi försöker jag låta rinna av mig.
Jag försöker ge barnen egentid med mig varje kväll, där vi kan spela spel eller prata, då ingen av de andra får vara med. Jag ser till att barnen kommer i säng eller i allafall in på sina rum senast kl 21. Därefter försöker jag ägna mig åt mig själv. Inget hushållsarbete, som disk eller tvätt, bara ladda batterierna.
5 minuter med avslappningsmusik, tända ljus och att tänka på något positivt, inte släppa in några måste tankar eller negativa tankar, utan bara tänka på en rolig händelse eller ett drömresemål, hur det känns att gå på standen en härlig dag. Ger mer energi än vad man kan föreställa sig.
Här var lite hur jag samlar energi-laddar batterierna.
Detta får mig att tänka på hur jag gjorde när barnen var små och vi hade en jobbig dag.
Vi sa en jobbig sak och la i en påse, sedan gick påsen vidare till nästa som sa vad den tyckte var jobbigt. När vi kände att alla jobbiga saker låg i påsen, som vid detta laget var fylld med luft så knöt vi ihop den och slängde den bland soporna. Sedan tog vi en ny påse och la i positiva saker, sa snälla saker om varandra. Därefter gjorde jag en stor luftpåse av det för att sedan smälla påsen så att all positiv energi flög ut i rummet. Detta tyckte barnen var jätteroligt. Visst spred det glädje och allt jobbigt var som bortblåst den dagen.
Lycka till med att hitta Era energikickar
Gunilla Lundgren
Hej Malene!
Läser din blogg - har inga barn själv - men får bl a tips och aha-upplevelser för egen del (AS-diagnos) när ja läser andras inlägg om hur ni beskriver olika problem ang. npf-problematik där ibland mycket liknar varandra i olika diagnoser, ex. As och add, m m.
Energikickar, ex. hitta nya spår, intressen, upplevelser m m.
Gun Emanuelsson
Hej!
Jag är också en trogen läsare av din blogg. Varje morgon till morgon kaffet tar jag mig en titt "Vad har Malene skrivit idag tro"! Tar även en titt på e.m. Denna blogg är hittills det som gett mig mest i sökandet efter ADD info. Info kan man hitta om kriterier osv. på andra ställen men just det att man har möjligheter att vara "med" någon/flera som vet och tipsar, länkar. Det ger mig stöd.
Cykelturer, ett glas vin, umgås med familjen, huvudmassage med dottern, skratta, gosa med hunden, titta på brasan som sprakar, åka till stugan i skogen plocka svamp är några saker som får mig att må bra, att koppla bort det jobbiga. Att med omsorg välja strider skänker också ett lugn!
// Yvonne
Klart att jag skriver! För att energin ska räcka har jag slutat arbeta (utbränd) och accepterar att jag duger som jag är så länge som jag trivs med livet och tar hand om mig. Under min sjukskrivning kan jag hjälpa min familj och vänner i kris, vilket också är energigivande för mig. Egen, tyst tid ägnas åt pyssel, trädgård och annat terapiarbete som jag mår bra av. Dåliga samvetet finns knappt längre, men fortarande önskar jag mer nonsenstid att bara drälla runt och göra ingenting. H som mejlar dig om jag vinner, vilket jag hoppas på! :-)
I just lööööv din blogg =)
Jag är förskollärare till yrket o. mamma till 3. Min äldsta har NPF. Det är så viktigt för mig att läsa om andras vardag med NPF. Jag behöver känna samhörighet. Det ger mig styrka o. vetskapen att man inte är ensam om en vardag med extra extra av allt ger ork att fortsätta. Därför vill jag gärna läsa din bok.
Ingen dag är den andra lik, trots bildscheman o. fasta rutiner. Dagsfomen hos min son påverkar hela familjen men genom att undvika STRESS (särskilt på morgonen) har vi hamnat i bättre harmoni. Genom att vägleda, använda ett lugnt o. mjukt tonfall o. tala fåordigt blir våran morgon lugnare. Stressa av! är min ständiga påminnelse o. håller mig ovanför vattenytan. Att stressa av är det bästa för min son.
KRAM
Matilda (som redan är en trogen bloggföljare)
Hej Malene!
Jag följer din blogg varje dag och håller på med att gå igenom alla dina inlägg bakåt i tiden. Jag har själv en son på 25 som har ADD och Aspergers syndrom och jag känner igen mycket på dina sidor!
Du inspirerar mig!
När jag behöver energi, tar jag en promenad genom skogen vidare längs havet och avslutar med en lagom social gemenskap med mina 5 höns i trädgården. Att leva i samklang med naturen är för mig avslappnande och ett sätt att leva enkelt utan stress.
Dessutom får jag energi av att följa din blogg!
Kram/Anki
Jag har ju redan din bok, den är guld värd, kanske behöver en till för den här är snart utsliten! Du räddar vår dag ibland. Vi är väl fortfarande i början av ett ADD-liv, fast vi alltid känt oss annorlunda. Du fick oss att förstå att det finns fler som vi. Och vi fick höra det när vi behövde det mest!
Min egna tid ägnas åt böckernas värld, slukar allt som går att läsa, nästan i alla fall! Mannens egna tid går till bilarnas värld, gillar att meka o titta på bla rally o folkrace!
Tidigare idag läste jag detta inlägg, vid 7-tiden för att vara exakt. Jag ville så gärna svara det där genomtänkta-härliga-fantastiska-underbara svaret. Där fastnade det, eller snarare jag, eller snarare min hjärna. Det var tomt - blankt. Vid en reflektion antar jag att det beror på prestationsångest.. jag vill alltid vara bättre. Inte bättre än någon annan, men bättre än mig själv. Även om jag själv är det bästa jag kan vara.
Så vad fick mig att starta motorn och lämna en kommentar? Först och främst gick det en hel dag, 15 timmar för att vara exakt. Funderade inte något om ditt inlägg under dagens gång vilket nog också fick mig att orka skriva en kommentar. Då hade jag samlat energi hela dagen genom att helt enkelt tänkt på andra saker (för tänka, det gör jag ju konstant). Så vars fick jag min energi ifrån idag? Halva dagen gick jag på tomgång eller kanske autopilot. Jag har inte körkort men jag hoppas du fattar vinken. ;) Efter middagen visste jag vad som behövdes för att jag skulle må bättre, känna det där lugnet på något sätt. Klassiska knep skulle nog någon människa kalla det.. men även om dom är klassiska och uttjatade är detta vad som hjälper mig (oftast):
1. Tänk på vars jag har axlarna. Ofta är dom i princip jäms med huvudet. Pga detta hade jag ofta nackspärr och värk i musklerna kring skulderbladen och axlarna. Senaste året har det blivit mycket bättre tack vare att jag oftare kommer på mig själv att jag måste sänka axlarna och slappna av! För jag spänner mig utan att jag tänker på det, som när jag äter t.ex.
2. ANDAS. ANDAS. ANDAS.
Många säger detta - hela tiden dessutom. Förut tjatade många runtomkring mig om att andas. Lååååånga djupa andetag. Stängde bara av när jag hörde det.. okej, det gör jag nu också men det är för att det blir ett krav, ett måste. När jag själv får välja att jag vill andas långa och djupa andetag går det bra. Det hjälper faktiskt mot många saker. Är inte lika spänd, har inte lika ont i magen, blir inte lika trött osv.
3. De 2 sakerna jag nämde här ovan är givetvis 2 viktiga saker som har hjälpt mig, men vi är alla olika och har olika behov. Den tredje saken är att jag samlar energi då jag får ta lugnt. Lugnt är inte varje dag eller kväll. Lugnt är då jag bestämmer mig för att ta en heldag/1 timme/den tid jag behöver till att återfå min energi. Ligga i soffan framför en film kanske låter som det ultimata? Ibland kan det vara så men tänkte även lista några saker som jag gör för att koppla bort omvärlden och gå in i min egen bubbla.
Sjunga med i 90-tals låtar, gå en promenad med hörlurarna i örat, diska, sova 8-9 timmar per natt, sköta mammas hund, ligga i soffan under en filt och ha en massa ljus tända.
Just det. En till sak jag kom på som faktiskt är ett sätt att hitta lugnet på är att titta igenom min kalender. På så sätt får jag mer kontroll över vad som ska hända och kan planera min egen tid. Jag vet att efter en dag med mycket innehåll eller stort innehåll behövs en ledig dag med mickan-tid.
Ofta skriver man att man hämtar energi genom sina barn, vänner, syskon, familj eller andra personer. För mig är det tvärtom. Jag har alltid tyckt om att vara själv för att sedan ha energin att umgås med familj/släkt/vänner. Fast det är något jag insett på äldre dar.. även om jag alltid varit mycket med mig själv.
Herregud vad mycket text!! Nu får jag sluta. Energin tog slut. Orkar inte ens läsa igenom allt jag skrivit.. hoppas jag kan publicera det i alla fall.
Kram till dig!
Jag har läst inlägget några gånger men har inte kommit mig för att svara men efter lite eftertanke kommer jag på att det beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska svara. Mitt svar är nog att jag fortfarande funderar på vad som jag behöver göra för att underlätta vardagen, vad jag behöver för att orka med och tanka energi. Som det är nu är det en cirkel som bara går runt, runt och jag håller nästippen precis ovanför ytan. Men vad gör man som ensam mamma på heltid och har 2 barn med flera diagnoser (& troligtvis även jag också)? Hur tankar man energi då? Känner att det blev ett väldigt negativt inlägg nu men imorgon kanske är en gladare dag. Kanske är det så det är? Att jag & barnen laddar energi när vi har bra dagar?
Hej, här är en til trogen läsare.
Att hålla huvudet ovanför ytan innebär att jag går till gymmet och träna så att jag måste fokusera på mig och så släpper spänningarna i kroppen. Ofta tränar jag på långlunchen så att tiden går ihop.
Ett sätt att få hela familjen att slappna av är att sitta framför brasan eller tända ljus med en te-kopp och pyssla/titta på tv/ surfa. (Alla gör olika saker men vi samlas) Kvällarna brukar avslutas med godnattsaga (fast barnen är ganska stora) och fotmassage.
Ps Lite damm i hörnen har ingen dött av.
Hej!
Martina, jag förstår/känner igen vad du menar. Just, att när det går bra så fyller man på, det känner jag igen.
Det jag behöver är ofta ensamhet, en bok och tystnad, då får hjärnan vila från allt jobbigt.
Att virka är för mig också avkopplande, går i perioder. Jag har upptäckt att jag ibland mår sämre efter att ha suttit på föreläsningar/föräldragrupper och hört om andras problem med sina barn, det är som att man ibland inte orkar höra, trots hög igenkänning. Det kan vara ett dilemma ibland, skönt med igenkänning men kan också tynga ner mig.
KRAM Malene, fortsätt skriv, vi är många som läser!
Jag tror att jag redan är följare. Hur gör jag för att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag tränar, sover och ibland kliver jag upp mitt i natten när alla sover och gråter ut sånt tungt, jobbigt eller oroligt jag samlat på mig alldeles för länge. Det kanske låter sorgligt men vilken befrielse det kan vara. Kram Rädda Mamman
Hejsan
Först tar jag chansen att sova så jag är utvilad när familjen kommer hem.
Sen dansar jag Line Dance 2 dag i veckan o man får motionera, tänka på annat, träffa härliga människor, egen tid o få skratta det är härligt :)
tårtbakning kan vara en sak, men tyvärr så bli kroppen lidande istället, men psyket blir bra när man tar med den till den som ska ha den o ser minen o glädjen av mitt konstverk :)
Att ha städat o ordning mår jag bra av, men är lite svårt ibland eftersom jag har så svårt att sätta fart.
tända ljus överallt är mysigt.
Så gör jag :)
Läser just boken Är jag normal mamma och vissa delar av den kunde lika gärna varit jag som skrivit (bortsätt från att jag inte alls har förmågan att formulera mig så bra) Känner allt för väl igen känslan av misslyckande, varför lyckas inte jag med uppfostran, varför beter sig mitt barn inte som andra osv osv. Men nu första terminen i ettan inser vi att barnet har någon form av NPF och allt blir plötsligt så förståligt, inte enkelt men förståligt det är ju inte oss (uppfostran) det är fel på utan vårt och omgivningens förhållnings sätt mot vårt barn som skapar problemen.
Det jag gör för att hålla mig flytande är att läsa på så mycket jag bara kan i ämnet och så har vi satt övriga livet lite på paus ett tag dvs lagt ner så många "måsten" som det bara går och fokuserar till 100% på att kärleksboosta barnen/familjen. Tex. tappar upp skumbad, tänder ljus och bjuder på fruktdrink i badrummet en vanlig tisdag åt barnen. serverar "lyxfrukost" en vanlig torsdag osv. Och sen mellan utbrott och bråk bara försöka komma ihåg hur söta dom är när dom sover. :)Vi är precis i början av en utredning så humöret går väldigt upp och ner ena dagen känns allt som att det här ordnar sig och nästa dag gråter jag för ingenting och allt känns bara hopplöst. Då hjälper det att söka tröst bland annat här hos dig för hur konstigt det än låter så är det en tröst att läsa om andra som går/gått igenom likande sak.
Vet inte vad jag ska skriva annat än att det betyder mycket för många det arbete du lägger ner på att få andra att förstå både genom din blogg dina böcker och dina föreläsningar.
Tack
Carina Andersson
Jag upptäckte just en lustig sak, jag sitter och skriver en liten önskelista, tänkte jag ska vara förbered detta år om mamma frågar.
På bokus heter du visst Madelen
http://www.bokus.com/bok/9789163320507/ar-jag-normal-mamma-att-se-forsta-och-mota-en-flicka-med-add/
som min mamma föresten heter hahaha
Passar på att vara med i tävlingen
Så här års brukar jag tänka på alla underbara dofter man snart får känna igen, Tur att jag inte är allt för känslig. Apelsin med nejlikor i julgran pepparkakor och alla stearinljus som lyser upp. Åka till landet sitta framför en brasa och mysa medan kylan omger oss där ute. Läsa böcker, fast det gör jag jämt. Att läsa din blogg hjälper mig mycket inte bara nu. Ibland har faktiskt det lilla hjälpt mig att vända dagen så jag kommit iväg till komvux överhuvudtaget.
Elin (en annan ,nu vuxen Mika)
Ibland är det svårt att hålla näsan över ytan men det finns vissa saker som hjälper mig...
Att verkligen vara närvarande i de små, härliga stunderna med barnen. De kommer och går lika fort men är guld värda!
Långa promenader med hunden för att rensa ut allt tungt i huvudet!
Samtal med väninnan som låter mig gnälla när jag behöver det och kommer med uppmuntrande ord när de behövs! Inget ifrågasättande där inte! :-)
Att jag dessutom har mina egna studier och superskönt, att få ett tillfälle att vara bara mig själv och dessutom läsa om intressanta saker har varit en guldgruva till energi här hemma!
Dessutom ser jag fram emot advent och få plocka fram ljus, stjärnor och allt annat vad det innebär. Mys...
ja du...det är en bra fråga och jag har funderat så jag nästan missar tävlingen :-)
Som ensamstående med en 5 åring glad som bara den och en tonåring med misstänkt ADD letar jag efter vattenytan hela tiden....
Jag kan inte säga att jag hittar den varje dag...men att läsa här hjälper mig en hel del!!
Tack för en välbehövlig blogg!!
Skicka en kommentar