Så enkelt egentligen
Lillagubbens kompis frågade;
- Är det något särskilt med M (Dottern), jag har sett henne på datorn, är det någon sida hon är på datorn?
- Njaoe, jo, det är hon ju på och det står lite om henne och jag skriver om henne ibland.
- Är hon lite speciell och så där?
- Jo, det är hon, alla barn är speciella, men hon är extra speciell. Hon har lite svårt för lite olika saker...
Längre hann jag inte i mina försök att förklara vad som egentligen är annorlunda med Dottern för Lillagubbens kompis innan Lillagubben avbröt och med en självklar stämma sa;
- Hon har adhd.
Jahopp, var det så enkelt att förklara, tänkte jag och fortsatta laga min köttfärssås medans killarna försvann iväg, till nya äventyr.
Kanske är det så att det är vi vuxna som krånglar till det genom att ifrågasätta diagnoserna/svårigheterna å ena sidan och att skämmas för svårigheterna å den andra sidan. Säkert är att om vi varit lika neutrala och självklara som de båda killarna i mitt kök var angående synen på adhd, så hade många människor sluppit en hel del av det jobbiga med att vara annorlunda.
Jag tänkte på det tidigare i morse när en journalist från tidningen "Allergia" var och intervjuade mig och Dottern. Vi pratade om mjölkallergi och hur jobbigt det är att alltid vara orolig för att minsta lilla microskopiska mjölkdroppe skall kontaminera (smitta) Dotterns mat så hon blir allergisk. Det är också en funtionsnedsättning, ett handikapp i umgänget med andra människor, att inte kunna äta vad som helst och var som helst. Tänk om man sa till mig att min dotters mjölkallergi inte finns, att det förmodligen är ett tecken på att hon mår psykiskt dåligt och att om jag var en bättre mamma så skulle hon inte ha sin allergi.
Vad kränkt jag hade känt mig då!
Ibland blir vi som är föräldrar till barn, eller som själva har npf-svårigheter kränkta på det viset. "Om du bara gör si eller möjligtvis så, då skulle hon inte vara annorlunda", eller "det är bara en modediagnos, den finns egentligen inte"...
Tacka vet jag Lillagubben och hans kompis. Så enkelt. Så tydligt. Se neutralt.
Så skall det vara!
- Är det något särskilt med M (Dottern), jag har sett henne på datorn, är det någon sida hon är på datorn?
- Njaoe, jo, det är hon ju på och det står lite om henne och jag skriver om henne ibland.
- Är hon lite speciell och så där?
- Jo, det är hon, alla barn är speciella, men hon är extra speciell. Hon har lite svårt för lite olika saker...
Längre hann jag inte i mina försök att förklara vad som egentligen är annorlunda med Dottern för Lillagubbens kompis innan Lillagubben avbröt och med en självklar stämma sa;
- Hon har adhd.
Jahopp, var det så enkelt att förklara, tänkte jag och fortsatta laga min köttfärssås medans killarna försvann iväg, till nya äventyr.
Kanske är det så att det är vi vuxna som krånglar till det genom att ifrågasätta diagnoserna/svårigheterna å ena sidan och att skämmas för svårigheterna å den andra sidan. Säkert är att om vi varit lika neutrala och självklara som de båda killarna i mitt kök var angående synen på adhd, så hade många människor sluppit en hel del av det jobbiga med att vara annorlunda.
Jag tänkte på det tidigare i morse när en journalist från tidningen "Allergia" var och intervjuade mig och Dottern. Vi pratade om mjölkallergi och hur jobbigt det är att alltid vara orolig för att minsta lilla microskopiska mjölkdroppe skall kontaminera (smitta) Dotterns mat så hon blir allergisk. Det är också en funtionsnedsättning, ett handikapp i umgänget med andra människor, att inte kunna äta vad som helst och var som helst. Tänk om man sa till mig att min dotters mjölkallergi inte finns, att det förmodligen är ett tecken på att hon mår psykiskt dåligt och att om jag var en bättre mamma så skulle hon inte ha sin allergi.
Vad kränkt jag hade känt mig då!
Ibland blir vi som är föräldrar till barn, eller som själva har npf-svårigheter kränkta på det viset. "Om du bara gör si eller möjligtvis så, då skulle hon inte vara annorlunda", eller "det är bara en modediagnos, den finns egentligen inte"...
Tacka vet jag Lillagubben och hans kompis. Så enkelt. Så tydligt. Se neutralt.
Så skall det vara!
Kommentarer
Kram!
Läser allt du skriver, har även läst din bok då vi är rätt så nya i denna välden. Allt vad din dotter och du har fått utstå!! Helt otroligt. Är som sonen väldigt öppen om hans diagnos, jobbar i skolans värld och har upptäckt att de flesta har ingen susning om vad ADD är. Sorgligt! Här måste utbildas!! Kram till dig och din flicka!
Christians mamma