Lagom med krav

Om mindre än en vecka börjar skolan för många barn och ungdomar i Sverige. I och med skolstarten är det många måsten som dyker upp. Många måsten, svåra måsten kan göra vardagens liv svårt att leva. Att gå upp tidigt, att klä på sig, att äta frukost, att komma iväg i tid, att träffa klasskamrater, att sitta still och lyssna, att räcka upp handen, att orka vara med hela lektionen utan att "tappa det", att göra läxan, att gå på fritids, att börja jobba (om man slutat skolan) att gå och lägga sig i tid, att somna. 
När det inte blir som man tänkt, som andra förväntar sig, som vardagens liv är för det flesta - känns det jobbigt. Man blir arg och ledsen, frustrerade och får dåligt samvete. Vad gör jag för fel? Vad gör mitt barn för fel? Varför är det så här? Så fortsätter man att kämpa och kämpa och ändå fungerar det inte som för de flesta. 
Man måste acceptera att det är så och man måste se fördelarna med hur sonen/dottern är och vad sonen/dottern kan. Då blir vardagens liv lättare.
Man måste hitta strategier som fungerar för familjen, för sonen, för dottern. Då fungerar vardagens liv bättre.
Man måste sluta jämföra sin familj med andras, man måste sluta ha dåligt samvete.
Så måste man tänka bort måstena också. Det är viktigt! Om mitt barn kommer försent till skolan så går inte jorden under för det. Läraren måste vara insatt i att barnet ofta kommer för sent och inte skuldbelägga. Då blir det enklare att komma i tid eller över huvud taget till skolan. 
Att komma till skolan - kan vara det korta målet.
Att komma i tid till skolan - kan vara nästa mål.
Att växa upp och vara stolt över sig själv och sina kunskaper/tillgångar, att bli en någorlunda lycklig och hel människa måste vara det övergripande målet!
Alla är bra på något, alla har tillgångar, alla måste få tillgång till sina tillgångar. 
Ställ lagoma krav nu inför skolstarten, både på dig, ditt barn (och om du är lärare) på din elever!
Lycka till! .

Kommentarer

Mycket bra skrivet! Och något att tänka på för alla, så att vi inte ställer för höga krav på våra elever, barn eller familjemedlemmar. Vad är rimligt utifrån mina förutsättningar? Tack för påminnelsen!
Anonym sa…
Jag gillar väldigt mycket det du skriver. Att klara skolan på samma tid kan INTE få lov att vara det viktigaste. Allt snack om "Risk att inte bli uppflyttad"... Skitsnack. Ska jag vara riktigt drastisk och folk inte förstår säger jag idag som så att "Bättre att inte bli uppflyttad än att överhuvudtaget inte överleva eller att få skador för livet".... posttraumatisk stress är jag bombsäker på att väldigt många unga vuxna med npf lever med och som sitter i för kanske resten av livet. Barnen måste få mogna i den takt de klarar det.

Ann

Populära inlägg