Om lättheter och samarbete

I ett veckobrev från en mycket bra och trevlig lärare står det följande, självklara och vanliga informationen.

"Hur fungerar engelskaläxorna där hemma? När barnen kommer till skolan på torsdagar ska de kunna läsa kapitlet med felfritt uttal, de ska kunna svara på frågor och översätta. Detta är egentligen viktigare än glosorna, (även om glosorna är lättare att ”mäta värdet av”). Har Ni möjlighet så lägg gärna vikt här, och träna gärna barnen genom att ställa frågor! Tänk på att det är viktigt med hela meningar i svaret!"

Apropå informationen så känner jag en pojke som har ganska lätt för sig när det gäller mycket, som engelska till exempel. Han berättade för sin mamma häromdagen att han, som ju missat att träna på sin engelskaläxa just den veckan, inte hade fått ett enda "klagomål" på sitt uttal när han läste texten ur boken, medan en annan elev, som tränat på engelskan hemma hade blivit "rättad" fem gånger. Han, pojken som har ganska lätt för skolarbete har ganska sköna eftermiddagar utan bråk och gnäll kring läxor. Jag känner en flicka som är några år äldre en pojken. Hon har betydligt svårare och där blir det fortfarande svårt ibland när läxor kommer på tal. Jag undrar vad det där med skolarbete och läxor gör med självbilden av en människa som växer. Kan man hjälpa till att ändra den på något sätt?

För övrigt funderar jag mycket på det där lilvsviktiga samarbetet kring barn med svårigheter. Hur mycket som inte fungerar och varför. Funderar faktiskt på att gå djupare in på det och skriva något längre om det. För jag kan från både förälderns och lärarens perspektiv konstatera att det finns så mycket att diskutera och fundera kring när det gäller samarbetet och varför det så ofta fallerar kring barn med npf-svårigheter och andra svårigheter att det kanske behövs någon liten bok till i ämnet...

Kommentarer

Paula sa…
Som kontrast till det du skrev: Min son hade svårt att lära sig läsa och för att skona honom (och för att vi var läxovana hemma) lät vi honom slippa lästräning hemma. Det slutade nästan på barnpsyk (med en sjuåring!) eftersom han fick sån enorm ångest inför läsandet och skolan. När vi började tvinga honom att läsa hemma varje dag gjorde han snabbare framsteg, det gick bättre i skolan, och ångesten försvann. Läxor kan vara både ett problem och lösningen på problemet - svårigheten är att avgöra vilket det är för just det barnet och just den läxan.

Populära inlägg