Npf - ur ditt eller någon annans perspektiv
I dagens "Nyhetsmorgon" på tv4 tog man upp adhd. Reporten intervjuade två personer. Dels Malena Ranch, som skrivit boken "Det finns alltid ett sätt - Lösningsfokus på adhd" och dels en ung mamma som finns med i boken, som lever med adhd.
Det var en bra intervju och en intresserad reporter. Ändå slås jag återigen av faktumet att det är så himla, himla svårt att förklara vad som egentligen är svårigheterna när man har svårigheter som betecknas adhd/add. När progrmledaren bad den unga mamman att förklara vad hon hade för knep för att klara vardagen så var svaret att struktur är viktigt. Programledaren bad också den unga kvinnan att berätta några knep hon har för att klara a vardagen. Då sa hon att hon har en papperskalender där hon skriver upp det som ska göras - för att kunna hålla ordning på sin vardag.
Inget fel på intervjun eller på deltagarna, som sagt. Problem blir det, istället när det hon berättar om sin vardag tolkas av de som ser på programmet. Jag menar, vem har inte svårt att vara strukturerad och vem mår inte bra av struktur? Vem behöver inte använda någon kalender - papper eller i telefonen - för att få vardagen att fungera?
Vad är liksom problemet, tänkte jag mig att många sa där de satt i morgonrocken och tittade på Nyhetsmorgon.
Jag tänkte vidare på det problemet, att om vi inte förklarar i detalj, så tolkas det vi säger utifrån lyssnarens öron och då blir adhd bara en "hittepådiagnos för människor som är mer lata än andra", under tiden jag hjälpte min artonåring att rensa i hennes rum.
Vi måste berätta mer detaljer om adhd/add/autism/aspergers för att människor ska förstå.
Som att svårigheterna med att komma upp på morgonen inte är att man är lite seg, men att det är som att bestiga Mount Everest att ta sig ur sängen när energin saknas vissa morgnar
eller
när dagen ska struktureras, för att man ska få något gjort så kanske man behöver postitlappar över hela diskbänken för att komma ihåg, eller en anslagstavla som måste märkas med olika färger för att man ska kunna minnas, eller att telefonen piper vid olika tillfällen för att man ska komma ihåg viktiga saker under dagen - och sedan missar man ändå läkarbesöket eller så kommer man för sent till skolan - fast man egentligen inte vill
eller
om strukturen som man är van vid att den ser ut ändras så faller hela dagen ihop som ett korthus så man inte får något gjort alls
eller
så att man måste ha hjälp att rensa i sitt rum fast man är arton år och namna alla saker i rummet för att minnas var de ska vara och hjälp med att lägga saker i olika låder för att man ska ha en chans att hålla ordning på sina saker och så tappar man orken så man måste gå och lägga sig efter en timme så ens mamma måste göra klart allting - för att orken rinner av en helt oförklarligt liksom.
Sådant där måste vi berätta och mycket mycket mer för att människor ska förstå att det är skillnad på att ha adhd/add/autism/asperger - och att inte ha det.
Se intervjun, som för övrigt var väldigt bra, här.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/avsnitt/avsnitt-2013-07-08-161639
Det var en bra intervju och en intresserad reporter. Ändå slås jag återigen av faktumet att det är så himla, himla svårt att förklara vad som egentligen är svårigheterna när man har svårigheter som betecknas adhd/add. När progrmledaren bad den unga mamman att förklara vad hon hade för knep för att klara vardagen så var svaret att struktur är viktigt. Programledaren bad också den unga kvinnan att berätta några knep hon har för att klara a vardagen. Då sa hon att hon har en papperskalender där hon skriver upp det som ska göras - för att kunna hålla ordning på sin vardag.
Inget fel på intervjun eller på deltagarna, som sagt. Problem blir det, istället när det hon berättar om sin vardag tolkas av de som ser på programmet. Jag menar, vem har inte svårt att vara strukturerad och vem mår inte bra av struktur? Vem behöver inte använda någon kalender - papper eller i telefonen - för att få vardagen att fungera?
Vad är liksom problemet, tänkte jag mig att många sa där de satt i morgonrocken och tittade på Nyhetsmorgon.
Jag tänkte vidare på det problemet, att om vi inte förklarar i detalj, så tolkas det vi säger utifrån lyssnarens öron och då blir adhd bara en "hittepådiagnos för människor som är mer lata än andra", under tiden jag hjälpte min artonåring att rensa i hennes rum.
Vi måste berätta mer detaljer om adhd/add/autism/aspergers för att människor ska förstå.
Som att svårigheterna med att komma upp på morgonen inte är att man är lite seg, men att det är som att bestiga Mount Everest att ta sig ur sängen när energin saknas vissa morgnar
eller
när dagen ska struktureras, för att man ska få något gjort så kanske man behöver postitlappar över hela diskbänken för att komma ihåg, eller en anslagstavla som måste märkas med olika färger för att man ska kunna minnas, eller att telefonen piper vid olika tillfällen för att man ska komma ihåg viktiga saker under dagen - och sedan missar man ändå läkarbesöket eller så kommer man för sent till skolan - fast man egentligen inte vill
eller
om strukturen som man är van vid att den ser ut ändras så faller hela dagen ihop som ett korthus så man inte får något gjort alls
eller
så att man måste ha hjälp att rensa i sitt rum fast man är arton år och namna alla saker i rummet för att minnas var de ska vara och hjälp med att lägga saker i olika låder för att man ska ha en chans att hålla ordning på sina saker och så tappar man orken så man måste gå och lägga sig efter en timme så ens mamma måste göra klart allting - för att orken rinner av en helt oförklarligt liksom.
Sådant där måste vi berätta och mycket mycket mer för att människor ska förstå att det är skillnad på att ha adhd/add/autism/asperger - och att inte ha det.
Se intervjun, som för övrigt var väldigt bra, här.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/avsnitt/avsnitt-2013-07-08-161639
Kommentarer
Vänligen Birgitta 0767958878