Livet påverkas av funktionsnedsättningen
Inspektionen för socialförsäkringar skriver bland annat detta i ett pressmeddelande;
Att få ett barn med särskilda behov leder till långsiktiga konsekvenser för föräldrarna: arbetsinkomsterna blir lägre, sjukskrivningsnivån högre och för mammorna ser man att fler lämnar arbetsmarknaden genom förtidspensionering. Det visar en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).
Rapporten som är anledningen till pressmeddlelandet släpptes den den 10 december och du kan läsa hela den här.
Jag tittade på mitt CV häromdagen. Den arbetsgivare som ser den röran och de olika hopp jag gjort i mitt yrkesliv blir förmodligen lätt förvirrad och ifrågasättande till mig och min seriositet. Varför har jag bytt jobb så ofta? Varför har jag inte jobbat heltid i så många år? Varför har jag utbildat mig igen?
Svaret finns i förklaringen att jag har ett barn, som faktiskt behövt mig, min tid och mitt engagemang mycket mer än vad familjens andra tre barn har behövt.
Det är oerhört svårt att få livet att rulla på när det är så mycket som först måste fixas innan saker börjar rulla. Tyvärr händer det alldeles för ofta att man aldrig kommer dit att livet börjar rulla igen. Sjukskrivningar på grund av stress och utbrändhet är vanlig i gruppen "föräldrar till barn med funktionsnedsättningar". Depressioner, ångest, fobier och andra följdsjukdomar finns också i högre grad representerade i denna grupp.
Livet förde mig på andra stiger än jag tänkte mig som liten. Livet gör ofta så med oss, eller hur? I många år puttade och puttade jag på stenen som stod still, orörlig, hur mycket jag än puttade. Ibland kändes det till och med som om jag skulle plattas till och dö under den där stenen.
Mitt liv har börjat rulla igen. Nu kan jag välja att göra saker som jag inte kunde drömma om för tio år sedan. Min sten har blivit så mycket mindre så den är lätt att putta. Ofta är det dessutom nedförsabacke så allt rullar på, nästan av sig självt.
Jag njuter av det, men tänker på alla som fortfarande puttar den där orörliga stenen. Nu ska jag fortsätta sova, så förkylningen blir bra tills på måndag då jag ska till skolan - där jag numera jobbar heltid! - för att avsluta sista veckan för terminen. Nu när jag orkar, för att vi fått hjälp, stöd och kunskap.
Ha en skön tredje advent!
Att få ett barn med särskilda behov leder till långsiktiga konsekvenser för föräldrarna: arbetsinkomsterna blir lägre, sjukskrivningsnivån högre och för mammorna ser man att fler lämnar arbetsmarknaden genom förtidspensionering. Det visar en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).
Rapporten som är anledningen till pressmeddlelandet släpptes den den 10 december och du kan läsa hela den här.
Jag tittade på mitt CV häromdagen. Den arbetsgivare som ser den röran och de olika hopp jag gjort i mitt yrkesliv blir förmodligen lätt förvirrad och ifrågasättande till mig och min seriositet. Varför har jag bytt jobb så ofta? Varför har jag inte jobbat heltid i så många år? Varför har jag utbildat mig igen?
Svaret finns i förklaringen att jag har ett barn, som faktiskt behövt mig, min tid och mitt engagemang mycket mer än vad familjens andra tre barn har behövt.
Det är oerhört svårt att få livet att rulla på när det är så mycket som först måste fixas innan saker börjar rulla. Tyvärr händer det alldeles för ofta att man aldrig kommer dit att livet börjar rulla igen. Sjukskrivningar på grund av stress och utbrändhet är vanlig i gruppen "föräldrar till barn med funktionsnedsättningar". Depressioner, ångest, fobier och andra följdsjukdomar finns också i högre grad representerade i denna grupp.
Livet förde mig på andra stiger än jag tänkte mig som liten. Livet gör ofta så med oss, eller hur? I många år puttade och puttade jag på stenen som stod still, orörlig, hur mycket jag än puttade. Ibland kändes det till och med som om jag skulle plattas till och dö under den där stenen.
Mitt liv har börjat rulla igen. Nu kan jag välja att göra saker som jag inte kunde drömma om för tio år sedan. Min sten har blivit så mycket mindre så den är lätt att putta. Ofta är det dessutom nedförsabacke så allt rullar på, nästan av sig självt.
Jag njuter av det, men tänker på alla som fortfarande puttar den där orörliga stenen. Nu ska jag fortsätta sova, så förkylningen blir bra tills på måndag då jag ska till skolan - där jag numera jobbar heltid! - för att avsluta sista veckan för terminen. Nu när jag orkar, för att vi fått hjälp, stöd och kunskap.
Ha en skön tredje advent!
Kommentarer