Om pianotangenter

En gång gjorde min man en liknelse mellan ett piano och alla människor på jorden. Jag tycker att jämförelsen är bra och tydlig i hur vi måste tänka kring alla barn, ungdomar och vuxna. Att vi är olika, att vi måste behandlas olika och att vi måste få blomma där vi har våra vackraste "tangenter"!

Tänk dig att vi alla är ett piano. Vi saknar alla en eller ett par tangenter på pianot. Just de tangenterna ställer till det för oss i vardagen. För dem som saknar en eller ett par tangenter går det för det mesta att få till ett fint "sound" ändå, man har ju så många andra att spela på. Inga egentliga svårigheter om du spelar i en symfoniorkester tillsammans med andra instrument (andra människor).

För dem som saknar en hel radda tangenter kan det däremot ställa till sig ordentlig. För även om du har fantastiska toner i en del av pianot kanske människor runt dig förväntar sig att du ska spela med de mittersta och inte dem längst ute på kanten. Kanske får du aldrig användning av dina vackraste toner, eftersom alla vill att du ska spela på den delen av pianot som du inte har någon möjlighet att frambringa något ljud.
Tänk själv att försöka spela i en symfoniorkester där alla har instrumenten stämda och de flesta kan frambringa de ljud som dirigenten vill. Själv sitter du med ditt piano och spelar det bästa du kan, men det blir fel för att du saknar några tangenter just där alla förväntar sig att du ska ha dem, eller för att du har blåa tangenter, röda eller gröna som spelar annat än vad som förväntas av pianot när du försöker ingå i orkestern.

Ingår du i en orkester (en skola/en familj) där man strävar efter att alla skall spela likadant och matcha varandra på ett bra sätt, är det dömt att misslyckas för dig. Kanske lär du dig undvika de blåa, röda och gröna tangenterna. Men de blåa, röda och gröna tangenterna är ju också en del i ditt piano och om du får använda dem på rätt sätt så kan du ju snarare bli en tillgång till orkestern genom att spela slingor som ingen annan kan. Kanske glömmer du att du har de där fantastiska tangenterna längst ut på kanten, för allt förmörkas av de tangenter du inte har...

Om du ingår i en annan orkester där man bejakar dina färglada tangenter, där fler har andra tangenter och där alla ses som en tillgång så kan du skapa fantastiska melodier med ditt piano...

En del med de färgglada pianona spelar själva på sin kammare. Sällan är det självvalt, men det blir lättare så. Man slipper alla nedvärderade kommentarer om att man inte är som alla andra pianon. Man slipper klagomål och skäll att man förstör och inte spelar som man "SKA" göra.

Att ingå i en orkester där alla instrument såg som en tillgång, vare sig de har blåa, röda eller gröna tangenter eller om mitttangenterna är borta, borde alla få göra. Även de med gula, orange, rosa och lila borde få ingå - om du frågar mig.

Vi borde också jobba mer för att utveckla de där fina, små tangenterna en del har längst ut på sina tangenbord.

För tänk vad fint det kan bli om vi övriga "svartvita" tangentspelare fick tillgång till lite färgglädje i vårt "dagliga musicerande" som vi  med ett annat ord kallar "livet". Alla hade vunnit på det. Alla hade blivit berikade av det. Såväl hemma som i skolan.