En mamma kör sin dotter till månadens läger. De pratar på om allt möjligt, mest är det dottern som pratar. Hon bubblar som en flaska nyöppnad champagne. Hon hade suttit med en av sina lärare under förmiddagen. Läraren hade gått igenom betygskriterierna för uppgiften med flickan.
- Mitt arbete snuddade vid ett A, sa dottern och strålade.
- Ett A sa mamman, med glädje, stolthet men också mycket lättnad, det är ditt första va?
- Mm.
Flickan kom in på ett nytt ämne, det handlar om att stå upp för någon som är svag, som är utanför. Dottern är säker på vad hon ska göra - stödja den som är utsatt och säga ifrån.
Det har gått några år sedan flickan var den utsatta, den som så ofta var mobbad, fast skolans personal försökte allt de kunde. Det har också gått några år sedan flickan alltid kände sig misslyckad när hon var i skolan och när hon kom hem för att göra de eländiga läxorna.
Mamman myser där i bilen när hon tänker tillbaka på åren som gått och hur bra det faktiskt blev, när hennes dotter fick växa i den takt hon behövde, då man tog bort alla tvång och jämförelser med andra barn, när man bara mätte flickan med flickan.
- Du är fantastisk, sa mamman till sin dotter där i bilen, påväg till månadens läger.
Dottern då? Jo, hon fortsatte bubbla på om något av allt skoj hon upplevt de senaste dagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar