Vuxentips kring barn med npf

Träffade en gammal vän/"aerobicelev" på skivstångspasset ikväll. Han/du gjorde mig så glad. Tänk att det jag sagt och skriver kan hjälpa till! Det är härligt att tänka på. Vi pratade lösningar, inte problem! Jag blev sugen på att återge några tips så här på tisdag kväll efter vårt samtal.

Några knep och trix för att hjälpa ett barn/en elev som har svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet:

"Lovebomba" ditt barn/din elev som sällan får höra av andra att den gör/är bra eftersom hen inte "lyckas" i förhållande till sina klasskamrater. "Lovebomba" innebär att du säger att barnet gör bra/är bra ofta, ofta och undviker att säga när barnet misslyckas - du kan nämligen vara helt säker på att barnet/eleven själv också uppfattar att den misslyckats/gjort något obra. 

Jobba på samarbetet. Istället för att skjuta in dig på det som inte fungerar, det som barnets/elevens lärare/förälder gör fel - tänk istället på hur du kan göra för att förbättra samarbetet. När samarbetet bryter ihop - då förlorar ett barn/en elev som redan har små marginaler för att lyckas. 

Låt barnet ta den tid hen behöver genom skolan. Sluta fokusera på att barnet/eleven måste ta sig igenom skolan på samma tid och på samma sätt som sina klasskamrater. Tänk istället på vilka alternativa vägar barnet/eleven kan välja. 

Under sker hela tiden. Så ofta sker under när barn som har haft det svårt i grundskolan växer upp, börjar gymnasiet eller börjar vuxenlivet. Så plötsligt upptäcker man att så mycket mer än vad man trodde när man satt på krismöte efter krismöte kring barnet/eleven faktiskt fungerar. Glöm aldrig det. 

Barn kan så mycket mer än vi vuxna anar och förstår. Låt inte din oro och okunskap stoppa barnets utveckling, fortsätt hjälp hen att lyckas!

Tack för samtalet ikväll, Peter, det gav mig till och med mer energi än själva skivstångspasset!:)