Om lek och tävlan

Vi tycker att vi är så förståndiga, kloka, smarta, tänkande, vuxna - vi vuxna. Fast egentligen gör de flesta av oss bara en upprepan av vad våra föräldrar gjorde när de var i vår ålder. 

Jag tänker på det när jag hör ett program på radion idag. Många kloka ord kom det ur bilens högtalare. Bland annat "vi lär våra barn att tävling är lek, men vi lär dem också att lek är tävling". 

Så precis som våra föräldrar lär vi, våra barn, det de en gång kommer att lära sina barn. Tävla är viktigt. Att slå de andra, att vara bättre, att inte vara sämst, att vinna - det är det viktigaste. 

För om vi, mot förmodan, skulle få för oss att uppfostra vårt barn med att "tävling är lek och lek är lek", då skulle vårt barn ha liten chans mot alla de som tävlar, tävlar, tävlar. 

Så därför fortsätter kedjan. Tävla är lek, lek är tävla. 

Tänk om vi kunde bryta kedjan.

Alla är bra, alla gör sitt bästa, ingen är dålig, alla är välkomna, alla är vi barn, alla är våra gemensamma barn, på den här planeten. Samarbeta, hjälpa, stötta.

OCH 

Lek, lek, lek.

På tal om något helt annat så blev jag så otroligt stolt och glad när jag hörde min yngsta son prata med sin storasyster, tillika familjens nästa yngsta barn...

- När du blir ihop med en kille, eller en tjej det ska bli kul, sa han.

Att alla liv är lika mycket värda, att all kärlek är lika mycket värd, att vi alla är människor som borde få leva det liv vi själva vill leva så länge vi inte skadar någon annan, det har min son och också hans storasyskon förstått, tror jag. Det gör mig både rörd och lite stolt, faktiskt.