LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB är bra, men  jag uppfattar att det ofta blir fel eftersom många missuppfattar vad LAB är och hur en som pedagog eller förälder möter barnet/eleven. Det blir fel när en idé får råda och ingen får lov att kritisera. Så har det varit några år. Att ta LAB rakt av och införa i skolan för alla barn, kan lätt bli väldigt fel. Precis som det blev i Hjulsta. Det är läge att diskutera vad LAB är och hur en kan arbeta med det i skolan. Det är läge att vi som är pedagoger diskuterar det, vi som arbetar med eleverna under deras skoldag.

LAB är inte att ge bort ledarskapet i klassrummet, utan tvärt om.
LAB fungerar inte om några pedagoger har ett förhållningssätt att "starkast bestämmer" när övriga försöker ha ett lågaffektivt bemötande.
LAB är inte något man plockar fram ibland, utan finns alltid.
LAB innebär inte att du som vuxen backar in i garderoben och stänger dörren när barnet/eleven uttrycker en känsla, eller ett behov.

LAB är ett förhållningssätt som behöver finnas med hela tiden hos dig som förälder/pedagog om det ska vara någon mening.
LAB är att vara en tydlig ledare, att vara den demokratiska kaptenen för skutan där besättningen är inbjuden att vara med och segla båten, men där kaptenen styr skutan.
LAB är att ta plats då det passar, det är att vara medveten om dina signaler ut mot eleven och in mot dig själv. LAB är att vara professionell i sitt pedagogiska ledarskap.

Du som läser, har du några tankar eller erfarenheter av LAB?

Istället för att säga "nej" och "inte"

Ofta, när elever säger och gör saker som vi vuxna inte tycker är passande säger vi nej. Utan att säga vad eleven ska säga eller göra istället. Det här kan ställa till det för både eleven och för oss vuxna. Eleven vet att den gör fel, men vet inte vad den ska göra. Vi vuxna blir frustrerade eftersom eleven gör något som vi tycker är opassande och sedan, efter ett litet tag gör eleven samma sak eller något liknande som vi inte heller tycker är passande.
Idag hade jag ett samtal med en elev. Det handlade om pranks. Pranks, eller "hyss" kan vara roligt - om det görs på ett lagom sofistikerat sätt. Det kan lätt bli för mycket och för ofta.
Idag samtalade jag och eleven kring pranks och sedan kom vi på följande lösningar på när och hur en kan göra ett pranks som är "lagom":

När är det bra att göra pranks?
När någon inte vet.
En som är snäll och gillar pranks
Fråga personen innan "gillar du att få ett prank?"
Inte göra samma prank mer än en gång
Inte göra prank på samma person
1 prank max i veckan
Snälla pranks
Planera pranket tillsammans med en vuxen person

Läxa till nästa vecka: Fundera ut ett prank och fråga den som du vill ska få pranket om den gillar att bli prankad.

Fortsättning följer...