Lyckobubbel

Inte visste jag, den där mörka och blåsiga oktoberkvällen för tolv år sedan...

Jag hade följt med en av mina vänner till ett uteställe här i Göteborg, för att fira att hon vid dryga 30 år deltagit på sin första (och, tror jag, enda) karatetävling. Jag stod och smågnabbades med en man i kostym. Han hade "snott" min barstol, eller så var det jag som snott hans. Inte visste jag att jag just då för första gången träffade min man, där och då.

Tänker på det nu. För en timme sedan åkte han, den där mannen som jag smågnabbades med för tolv år, med tre av våra fyra barn (för ordningens skull får jag väl tillägga att två av de fyra barnen inte är mina biologiska barn, men jag har känt dem så länge att de är en naturlig del av mitt liv, men de har sin riktiga mamma, så klart). Tre av våra fyra barn och min man åkte till Liseberg för en timme sedan.

Det var glada skratt hela vägen ut till bilen. Lillagubben har blockflöjtskonsert på Liseberg ihop med tusen (eller något) andra åttaåringar. Jag stannar kvar för jag måste leda mitt aerobicpass på Friskis och Svettis innan jag kan ansluta mig till resten av gänget.

Tänker på det. Vilken otrolig tur jag haft i livet. Vad mycket glädje och lycka jag fått vara med om. Tänker på hur jag hade klarat mig igenom de tuffa åren utan min makes stöd. Kanske hade jag orkat ändå, men jag tvivlar.

Nu skall jag plantera lite blommor en liten stund, innan Friskis och Svettis och sedan Liseberg.

Vilken tur jag haft i livet!