tisdag 21 juni 2011

Han är punktlig, Lillagubben

Igår kväll var kvällen före Lillagubben skulle fylla nio år. Det började bra. Lillagubbens allra bästa kompis skulle sova över. De skulle lägga sig tidigt så att födelsedagsmorgonen skulle komma snabbare. De la sig, de busade, de pratade, de snurrade runt i sina sängar, men så - till slut somnade de.

Vi hade bestämt att Lillagubben skulle ligga kvar i sängen och bästa kompisen skulle komma upp och vara med och sjunga. Någon gång mellan midnatt och halv sex vaknade jag av att sovrumsdörren knarrande, öppnades.

- Malene, (Lillagubben kallar både mig och maken vid förnamn "för ni heter ju så" och inte det som de flesta barn kallar sina föräldrar, nämligen "mamma" och "pappa") Erik vill också ligga kvar i sängen, viskade han och jag kraxade att det skulle visst gå alldeles utmärkt, bara han gick och la sig en liten stund igen.

Närmare sexsnåret knarrade dörren upp igen.

- Det räcker med oboy och macka, kladdkaka kan jag ta senare idag.

Tio minuter senare.

- Jag går bara på toa!

Så där höll det på. Ungefär var tionde minut knarrade det lite i dörren och då hade Lillagubben en ny liten upplysning att delge sina föräldrar. När klockan var tjugo i sju gav jag upp och gick upp.

Då blev det väääääldigt tyst i Lillagubbens rum, kan jag säga.

Nu har vi sjungit, öppnat paket, druckit oboy, ätit "ostmackaiugn", gett hundarna lite födelsedagsost. Maken fick gå och lägga sig igen. Dottern har duschat. Lillagubben och bästisen sitter i soffan i bara kalsonger och myser.

Jag tänker på födelsedagen för nio år sedan, då Lillagubben kom till denna världen. Han var beräknad till den här dagen och precis som i morse, var han väldigt punktlig. Klockan tolv, på klockslaget då den tjugonde juni övergick till den tjugoförste (midsommarafton var den 21 det året) gick vattnet.

Han är punktlig, Lillagubben. På gott och på ont.

Nu skall vi baka kladdkakan...


Lillagubben på bild med våra goda, goda vänners (Bosse och Mia) nya lilla hundvalp och Lillagubben tillsammans med storasyster avlslutningsdagen.

3 kommentarer:

Cecilia sa...

Visst är det härligt med ungar, jag skrattar högt och myser. Minns mina ungar de var likadana inför födelsedagen.
Ha det gott.
Kram Cecilia

malene larssen sa...

Jo ungarna ger många skratt, så är det. Vad vore egentligen livet utan dem? Tack för hälsningen.
Kram tillbaka till dig.
Malene

Bokedalens Paradis sa...

Så rar han e!!!!

Skrattar högt!!!

Visst är kottarna sköna?!!!
Grattis till pojk!!! Trevlig midsommar önskar jag dig å de dina!!!
Kram

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...