Om varför "jag skulle aldrig gjort så..." är jordens värsta uttryck

Jag läser GP efter cykelturen med Lillagubben och Molly på morgonen.

Min dotter ligger i sängen. Hon har fått frukost på sängen, som vanligt. Jag har varit inne och pratat med henne några gånger, sagt att hon "måste snart gå upp för nu börjar skolan snart".

Jag läser "Fria Ord" i GP. Idag handlar det om toabesök för människor som har en skada på sin urinblåsa.

Jag hämtar väskan till min dotter. Hämtar kläder till henne i tvättstugan.

Läser vidare och får reda på att människor som  har denna sjukdom/skada bliv väldigt handikappade i sin vardag. En kvinna hade blivit kränkt på ett köpcenter eftersom hon inte fick låna toalett. När hon till slut fick låna en toalett så fick hon sitta med öppen dörr...

Min dotter kommer upp. Klär på sig, borstar håret. Hennes första lektion har börjat, men hon är på gång. Jag känner på mig att hon kommer att cykla iväg till skolan idag, trots operationsärret efter leverfläcken hon tog bort igår stramar mycket.

Jag tänker på människorna med skadade urinblåsor. Vi har så svårt att ta till oss andra människors livsöden, andra människors tillkortakommanden, andra människors funktionsnedsättningar. Det slutar ofta med "så där skulle jag aaaaaaldrig göra" eller "så där hade mitt barn verkligen inte fått bete sig" o s v. Själv sa jag så, eller tänkte så innan jag fick barn och det har väl hänt att jag tänkt så efter att jag fick barn också.

Men varje persons historia och varje persons personlighet är unik alltså bör man inte jämföra sig med andra. Att skuldbelägga någon genom att viskande säga "så skulle jag aldrig göra om det var mitt barn" gör ingen nytta för någon. Kanske känner sig den som säger det lite bättre, men för övrigt gör det faktiskt ingen nytta.
Om en förälder kränker eller skadar sitt barn fysisk eller psykiskt så är det andra människors plikt runt omkring att rycka in.

Annars är det faktiskt så att varje människa ofta gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Att han/hon inte gör som du gör behöver inte betyda att det är fel, det är bara ett annat sätt att göra det på. Att majoriteten av jordens befolkning gör på ett sätt, behöver inte heller betyda att det är det enda rätta och alla andra sätt är fel. Det betyder bara att majoriteten föredrar ett sätt, som t ex att kasta en boll med höger arm.
Så länge man inte kränker eller skadar andra fysisk eller psykiskt så gör man inte fel. Då finns det ingen andledning att viska "så skulle jag aldrig göra".

Om majoriteten av människor skulle kika in hos oss en morgon så skulle många förmodligen tänka just den där meningen som är det här inläggets rubrik. Men det beror ju bara på att deras barn fungerar på ett annat sätt än mitt barn. De flesta barn som är 16 år behöver inte omsorgen i frukost på sängen, klädhjälp, puschning att komma upp ur sängen, tidsangivelser, mejl och sms till och från lärarna flera gånger i veckan, stöd när det gör ont, vila ett par dagar i veckan från skolan etc, etc.

Om man ser någon som far illa, som blir kränkt som blir skadad fysisk eller psykisk, hjälper det inte att säga "så skulle jag aldrig göra", då är det din och min plikt att reagera. Om det inte förhåller sig på det sättet utan bara är "ett annat sätt att göra det på" finns det ingen anledning att utbrista i jämförelsen i hur du (eller jag) skulle göra.

Det finns faktiskt ingen plats i det svenska språket för "så skulle jag aaaaldrig göra" (om man nu inte bara säger det i en neutral jämförelse, förstås...). Jag lägger första rösten på att vi helt enkelt gräver ner den meningen!

Vad tycker du är svenska språkets, eller "jordens" värsta uttryck?