Fortsätt till huvudinnehåll

En kaffelatte som gör stor skillnad

Vår dotter hade "tjatat" på oss sedan vi låg i Helsingborgs hamn i förra veckan.
- kan jag inte få prova att dricka en kaffe latte gjord på soja mjölk?
Det låg ett Espresso house i hamnen och vår dotter ville så gärna gå på café, som andra ungdomar i hennes ålder gör.
Jag och hennes pappa pratade bort hennes förfrågan eftersom vi aldrig lyckats gå på café och köpa något till henne utan att hon reagerar på mjölkprotein.
Här i Malmö hamn ligger också ett Espresso house. Vår dotter frågade. Jag sa kanske, men tänkte "aldrig", det är nämligen förknippat med så mycket risk och så mycket oro att handla av människor som inte vet och förstår hur livsfarligt sjuk vår dotter kan bli av en mikroskopisk gnutta mjölkprotein.
Vi gick till cafet imorse när hon sov, vår dotter. Njöt av en kaffe latte och en smörgår. Jag frågade, bara för att ha frågat, liksom.
Den underbara tjejen bakom disken förklarade, allt med soja görs med egna redskap, vi skummar sojamjölken där vi värmer te. Hon tyckte inte att jag var besvärlig. Hon svarade på mina frågor. Hon var noggrann. Senare på dagen fick Espresso house ytterligare ett besök av familjen. Den här gången var vår dotter med. Hon fick en kaffelatte gjord på soja mjölk. De hade en kaka som var garanterad mjölkfri. Vår dotter satt på café, som andra människor, åt och drack, umgicks. Jo, visst oron fanns där hos oss alla de första fem minutrarna när hon tog en liten smula av kakan och en sked av latten, men sedan gick det över. Hon mådde toppen, var så glad att få prova. Vi satt och njöt alla fyra. Jag torkade bort en tår i smyg, för så otroligt, fantastiskt är det att få gå på café, äta, dricka och umgås, när man aldrig gjort det. Kanske flyttar vi hit, så vi kan gå på café varje söndag... Sinsatt länge och njöt innan vi tog hundarna på en långpromenad som slutade med att de hoppade i havet och vägrade komma upp. En gråmulen, underbar dag då livet går vidare här, trots all sorg och kaos som råder i vårt grannland.
5 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…