Fortsätt till huvudinnehåll

"Gott och blandat" med Ross Greene

Första dagen är avslutad. Ross Greene föreläser två dagar i Göteborg. Jag som har läst hans två böcker känner igen mig i väldigt mycket av det jag läst, men hans budskap blir än mer tydligt och än mer viktigt när man hör och ser honom livs levande i Folketshus kongressal i Göteborg.

Här kommer några söta och salta karameller från dagens föreläsning (som ni som läst hans böcker kommer att känna igen).

När man arbetar/hjälper barn som har "challenging behaviors" (utmanande beteende) så måste man ställa sig frågan; Varför är det utmanande barnet utmanande?
Det finns två sätt att se på den frågan, nämligen; "Ett barn gör bra om det VILL" eller "Ett barn gör bra om det KAN".



Enligt Greene (och undertecknad också för den delen) så gör barn alltid bra om de KAN.

När ett barn inte kan/inte har förmåga kommer reaktionerna. Greene undrar varför ett barn som har förmåga  att göra bra saker, skulle göra saker som upplevs som dåliga eftersom alla barn vill vara bra/vill få beröm.

När barnet utmanar på något sätt så finns det några frågor man som vuxen måste ställa sig; Varför blir det fel, när blir det fel, vad skall vi göra nu när vi vet varför utmanande barn är utmanande och vad gjorde barnet för fel? De tre första frågorna är viktiga, men tyvärr tenderar vi vuxna att fastna på den fjärde frågan, vad gjorde barnet och älta den istället för att titta på de tre första, mycket viktigare frågorna.

När kraschar det för barn med npf? När miljön ställer högre krav än barnet har förmåga till. (Det gäller oss alla, men barn som saknar vissa förmågor ställs oftare för krav som är högre än de har förmåga till än vad andra barn gör).

Bakom varje utmanande beteende (det kan ju vara sådant som att det är svårt att borsta tänderna, att duscha, att göra läxan, att åka buss, bråk med lärare etc) finns saknad förmåga som kraschar med för höga miljökrav. Det i sin tur blir olösta problem. De olösta problemen är sådant som fortsätter att utlösa utmanande beteende hos barnet.

För att kunna hjälpa ett barn som vi upplever har svårigheter måste vi:
Sätta på oss rätt glasögon - (alla som försöker hjälpa barnet måste förstå varför det blir fel för barnet).
Organisera - Identifiera de speciella situationer där det går fel för barnet, där det kraschar. Hitta lösningar INNAN problemet dyker upp.
Börja jobba - Lös problemen, lägg dem i lådan för lösta problem och lär ut förmågor till barnet.

De tre lådorna som handlar om problemlösning kallar Ross Greene för "plan A", "plan B" och "plan C". Dem kommer jag att berätta mer om imorgon.

Vet inte om ni blev något klokare på det här, men jag har verkligen uppskattat att lyssna på Greene idag och hoppas kunna använda det i mitt vidare arbete som npf-informatör.

Här är förresten Greenes hemsida där du till exempel kan lyssna på hur han via samtal hjälper lärare och föräldrar att jobba med problemlösning.

Hörs imorgon igen.




2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…