Så har de lyckats producera ytterligare en "fantastiskt faktaspäckad och ovinklad" artiklel om adhd på Aftonbladet. Artikeln går väl, i stora drag, ut på att läkarna som jobbar med npf-forskning är så nära bovar och banditer man kan komma. De är "köpta". Går i läkemdelsjättarnas strypkoppel. Har ingen egen hjärnkapacitet utan bestämmer vilka mediciner som skall "skölja över de stackarna som fått en diagnos" på ett hotellrum vid en flygplats för att läkemdelsbolagen har lurat dem.
I stora drag tycker jag att jag fått med vad som sägs i artikeln...
Vissa av delarna jag läser kan man naturligtvis fundera vidare på, granska kritiskt. Det är t ex inte bra att forskare sitter på två stolar. Att man dels får bidrag av ett läkemedelsföretag för att forska kring medicin som de försöker få ut på marknaden.
Det är synd och skam att inte landstingen, landet Sverige kan betala forskarna så de kan stå helt oberoende från läkemedelsföretagen. En annan fråga som jag funderar över, men som jag inte vet något om egentligen är; hur ser det ut på andra forskningsområden inom läkemdelsforskning. Står cancerforskare helt utan koppling från läkemdelsföretagen? Är de andra, "fina" läkare som jobbar med "fina" sjukdomare/funktionsnedsättningar och därmed blandar de inte in sig med läkemedelsföretagen, eller ser det likadant ut där? Jag vet inte, men jag tycker att det verkligen är på sin plats att göra en sådan jämförelse om Aftonbladet vill vara en tidningen med någorlunda självkänsla.
Det står också att "adhd-diagnoserna ökat markant de senaste åren"! Som om det skulle vara något väldigt allvarligt och fel. Är det inte alltid så att när läkare lär sig om en ny sjukdom/funktionsnedsättning så hittar man, I RIMLIGHETENS NAMN, tack och lov fler personer med sjukdomen/funktionsnedsättningen - som i förlängningen får ett bättre liv?
Rätta mig om jag har fel, men skriver inte Aftonbladet otroligt vinklat och ganska elakt om just de läkare/forskare som valt området psykiatri som sitt arbetsområde? Och rätta mig om jag har fel, men förstör inte Aftonbladet för väldigt många drabbade människor genom att skriva så vinklat som de gör om detta område?
Läs artikekeln (om du orkar) här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
3 kommentarer:
Jag tycker du ska mejla den här texten till aftonbladets chefredaktör.
Tack.
Instämmer med Jonas
/Fjällmor
Jag tycker du har helt rätt. Vad gäller psykiatrin så tycker jag att det är förjäkligt med alla väntetider som är så långa på många ställen och att folk inte blir lyssnade på utan det ställs förhastade diagnoser eller inga alls. Jag har sett den sidan av det hela och det tycker jag är förjävligt.
Min grabbs utredning t.ex. som avslutades med att han INTE fick någon diagnos fast allt enligt mig pekade på det, var riktigt riktigt usel. De argument som BUP körde med håller inte! Men orken att bråka med en 18-åring bredvid mig som slipper krångla med intyg till körkortstillstånd nu, fanns inte. Tyvärr, för hjälp på arbetsförmedling och kring strategier, hjälpmedel osv skulle han behöva men det ser han inte själv....
Min diagnos (bipolär) fick jag höra var en "modediagnos", inte så kul när jag faktiskt gått igenom en jättekris när jag fick diagnosen. Och vägen till att få den var inte rak direkt heller utan först hamnade jag hos en läkare som påståd att "alla är olika....", ja han sa en massa dumma saker....
På det hela taget just nu så är jag jättenöjd med den hjälp jag får från psykiatrin. Och jag har inte fått stå i lång kö för att få den hjälpen. De engagerar sig jättebra för att jag ska få må så bra som möjligt. Så det finns positivt med psykiatrin på sina ställen.
Nu har jag svamlat ut här i rena ilskan. Kram!
Skicka en kommentar