Fortsätt till huvudinnehåll

Historien om varför hönan Gloria pryder bloggen

Kopplingen mellan add och en höna kanske inte är glasklar...?
Därför tänkte jag ägna dagens inlägg åt att förklara anledningen till varför en vit höna, vid namn Gloria, tokstirrar på dig så fort du kommer in på min blogg.

Min dotter har, sedan hon var ganska liten varit väldigt intresserad av djur, alla djur, men kanske främst hundar och hästar. Min dotter har också, sedan hon var ganska liten haft svårt med saker som de flesta i hennes ålder haft lättare för. Hennes svårigheter upplevs som ganska många i skolans värld. Hennes "lättheter" är bland annat att förstå och ta hand om djur.

För ungefär sex år sedan började vi ta oss ut till en 4H- gård i närheten av Göteborg. Något dagläger var hon med på och helgaktiviteter var vi ofta med på. Så småningom blev vår lördagsaktivitet att åka ut till gården och ta hand om djuren hela dagen. Min dotter som inte har någon motor i många lägen, som har svårt med motivationen, som har svårt att koncentrera sig - hade inga sådana problem där på gården. Därför skottade vi hästskit flera timmar varje lördag...

Det fanns andra djur på gården också. Kossor, grisar, ankor, får och hönor bland annat. Vi skötte alla djur, ibland ensamma, men ofta ihop med andra barn och vuxna. En eftermiddag när vi varit på gården stod jag och lagade middag då min dotter började ställa en massa frågor kring ägg, kycklingar, hönor.

- Värmelampa, var kan man köpa en sådan?

- Var kan man köpa en äggkläckningsmaskin?

- Vad kostar en äggkläckningsmaskin?

Hon frågade aldrig hur många dagar det tar för ett ägg att bli kyckling - det visste hon redan.

Jag kunde inte svara vidare bra på frågorna så efter ett tag gick min dotter iväg. Vi åt middag i familjen, hade lite lördagsmys och så skulle Lillagubben sova. Godnattsagan och så släckning.

Då, precis innan jag somnar bredvid en ganska pigg Litengubbe ser jag Dottern och maken smyga utanför rummet. Det är ovanligt, vilket gjorde att jag efter halvtimmessömnen kikade in hos Dottern som precis somnat.

Rummet var släkt. Dottern sov, som sagt. På skrivbordet var lampan tänd. Dovt sken kastades ut i rummet tack vare att en liten blå fleecefilt låg under den lysande lampan. Vid närmare granskning såg jag att fleecefilten inte låg under lampan bara för skoj skull. Nej, Dottern och hennes pappa hade skapat en egen "äggkläckningsmaskin". Under lampan låg ett hönsägg och jag förstod genast att ägget var utsmugglat från 4H-gården för att slippa bli pannkaka.






Det där ägget skötte Dottern på det mest exemplariska sätt. Vi flyttade ägget till elementet där hon fyra gånger per dag i de 23 dagar som en höna egentligen ligger på ägg, vred ett kvarts varv på det. Allt i förhoppningen att ägget skulle bli så där lagom griljerat så att kycklingen skulle trivas.

Något med griljeringen gick nog fel för efter 25 dagar hade inget ägg kläckts och alltså hade ingen kyckling kikat ut och sett dagens ljus.

Veckan efter smugglade Dottern ut ett ankägg. Samma procedur igen. Enda skillnaden var att ägget var dubbelt så stort som det första...

25 dagar och ingen liten ankunge kikade ut. Dottern började tappa sugen lite och skall jag vara helt ärligt så var nog både jag och maken ganska nöjda med att griljeringen inte fungerade för vi var nog egentligen inte förberedda på att bli höns-/ankägare.

Det tog Storsonen och hans sambo ingen hänsyns till. Ett par veckor efter att ankägget lagts i komposten fyllde dottern 13 år och helt utan vår vetskap hade Storsonen och hans sambo åkt iväg och köpt två, vita silkeshönor till Dottern.

Ja, så där stod vi med två hönor, mitt i stan, visserligen med en trädgård, men helt ovetandes om hur man egentligen sköter hönor.

- Inga problem, sa Storsonen glatt, vi har redan kollat, man får ha sex hönor utan att be om lov även om man bor i tätbebyggt område.

Vilken tröst för oss!

Jag kände mig inte riktigt bekväm med fåglarna som flaxade så fort man närmade sig, får jag nog erkänna. Hur tar man i en höna? Vad äter den? Var skall den BO???

Men Lättheter skall man inte ta lätt på, som jag brukar säga. Och eftersom Dotterns stora lätthet är att att ta hand om djur så vore det ju konstigt om vi inte, trots chocken, försökte se till att hon kunde sköta de två små, vita silkeshönorna.

Så när väl den värsta chocken lagt sig gav vi Dottern, Storsonen och hans sambo ett förslag.

- Om ni bygger ett hönshus med tillhörande hönsgård mot att vi köper materialet så får Dottern behålla hönorna.

På två dagar var bygget klart och Dottern som ofta har svårt att komma igång med saker, som har svårt att fokusera och hålla motorn igång. Hon jobbade så svetten rann på hela henne. Hon vilade inte innan hönshuset, med vidhängande hönsgård var klar.

Lättheter är inget man kan ta lätt på. Vi jobbar med lättheterna och håller svårigheterna stången. Numera är silkeshönonrna döda, men vi har sju andra hönor. Gloria, den vita på bilden är vår äldsta. Hon är tre år. Och jag, jag är så himla glad och tacksam över att min Dotter och Storsonen är så kreativa av sig. För annars hade jag aldrig fått uppleva att få vara hönsägare.

Trevlig söndag på er, förresten!
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…