Historien om varför hönan Gloria pryder bloggen

Kopplingen mellan add och en höna kanske inte är glasklar...?
Därför tänkte jag ägna dagens inlägg åt att förklara anledningen till varför en vit höna, vid namn Gloria, tokstirrar på dig så fort du kommer in på min blogg.

Min dotter har, sedan hon var ganska liten varit väldigt intresserad av djur, alla djur, men kanske främst hundar och hästar. Min dotter har också, sedan hon var ganska liten haft svårt med saker som de flesta i hennes ålder haft lättare för. Hennes svårigheter upplevs som ganska många i skolans värld. Hennes "lättheter" är bland annat att förstå och ta hand om djur.

För ungefär sex år sedan började vi ta oss ut till en 4H- gård i närheten av Göteborg. Något dagläger var hon med på och helgaktiviteter var vi ofta med på. Så småningom blev vår lördagsaktivitet att åka ut till gården och ta hand om djuren hela dagen. Min dotter som inte har någon motor i många lägen, som har svårt med motivationen, som har svårt att koncentrera sig - hade inga sådana problem där på gården. Därför skottade vi hästskit flera timmar varje lördag...

Det fanns andra djur på gården också. Kossor, grisar, ankor, får och hönor bland annat. Vi skötte alla djur, ibland ensamma, men ofta ihop med andra barn och vuxna. En eftermiddag när vi varit på gården stod jag och lagade middag då min dotter började ställa en massa frågor kring ägg, kycklingar, hönor.

- Värmelampa, var kan man köpa en sådan?

- Var kan man köpa en äggkläckningsmaskin?

- Vad kostar en äggkläckningsmaskin?

Hon frågade aldrig hur många dagar det tar för ett ägg att bli kyckling - det visste hon redan.

Jag kunde inte svara vidare bra på frågorna så efter ett tag gick min dotter iväg. Vi åt middag i familjen, hade lite lördagsmys och så skulle Lillagubben sova. Godnattsagan och så släckning.

Då, precis innan jag somnar bredvid en ganska pigg Litengubbe ser jag Dottern och maken smyga utanför rummet. Det är ovanligt, vilket gjorde att jag efter halvtimmessömnen kikade in hos Dottern som precis somnat.

Rummet var släkt. Dottern sov, som sagt. På skrivbordet var lampan tänd. Dovt sken kastades ut i rummet tack vare att en liten blå fleecefilt låg under den lysande lampan. Vid närmare granskning såg jag att fleecefilten inte låg under lampan bara för skoj skull. Nej, Dottern och hennes pappa hade skapat en egen "äggkläckningsmaskin". Under lampan låg ett hönsägg och jag förstod genast att ägget var utsmugglat från 4H-gården för att slippa bli pannkaka.

Det där ägget skötte Dottern på det mest exemplariska sätt. Vi flyttade ägget till elementet där hon fyra gånger per dag i de 23 dagar som en höna egentligen ligger på ägg, vred ett kvarts varv på det. Allt i förhoppningen att ägget skulle bli så där lagom griljerat så att kycklingen skulle trivas.

Något med griljeringen gick nog fel för efter 25 dagar hade inget ägg kläckts och alltså hade ingen kyckling kikat ut och sett dagens ljus.

Veckan efter smugglade Dottern ut ett ankägg. Samma procedur igen. Enda skillnaden var att ägget var dubbelt så stort som det första...

25 dagar och ingen liten ankunge kikade ut. Dottern började tappa sugen lite och skall jag vara helt ärligt så var nog både jag och maken ganska nöjda med att griljeringen inte fungerade för vi var nog egentligen inte förberedda på att bli höns-/ankägare.

Det tog Storsonen och hans sambo ingen hänsyns till. Ett par veckor efter att ankägget lagts i komposten fyllde dottern 13 år och helt utan vår vetskap hade Storsonen och hans sambo åkt iväg och köpt två, vita silkeshönor till Dottern.

Ja, så där stod vi med två hönor, mitt i stan, visserligen med en trädgård, men helt ovetandes om hur man egentligen sköter hönor.

- Inga problem, sa Storsonen glatt, vi har redan kollat, man får ha sex hönor utan att be om lov även om man bor i tätbebyggt område.

Vilken tröst för oss!

Jag kände mig inte riktigt bekväm med fåglarna som flaxade så fort man närmade sig, får jag nog erkänna. Hur tar man i en höna? Vad äter den? Var skall den BO???

Men Lättheter skall man inte ta lätt på, som jag brukar säga. Och eftersom Dotterns stora lätthet är att att ta hand om djur så vore det ju konstigt om vi inte, trots chocken, försökte se till att hon kunde sköta de två små, vita silkeshönorna.

Så när väl den värsta chocken lagt sig gav vi Dottern, Storsonen och hans sambo ett förslag.

- Om ni bygger ett hönshus med tillhörande hönsgård mot att vi köper materialet så får Dottern behålla hönorna.

På två dagar var bygget klart och Dottern som ofta har svårt att komma igång med saker, som har svårt att fokusera och hålla motorn igång. Hon jobbade så svetten rann på hela henne. Hon vilade inte innan hönshuset, med vidhängande hönsgård var klar.

Lättheter är inget man kan ta lätt på. Vi jobbar med lättheterna och håller svårigheterna stången. Numera är silkeshönonrna döda, men vi har sju andra hönor. Gloria, den vita på bilden är vår äldsta. Hon är tre år. Och jag, jag är så himla glad och tacksam över att min Dotter och Storsonen är så kreativa av sig. För annars hade jag aldrig fått uppleva att få vara hönsägare.

Trevlig söndag på er, förresten!