Fortsätt till huvudinnehåll

En vanlig dag

Jag var på en föreläsning med psykologen/psykoterapeuten Anna Kåver igår. Hon pratade om dialektisk beteende terapi (DBT) och patienter med borderline. Många med npf drabbas även av borderline, ångest, självskadebeteende o s v, o s v. Ju mer förståelse man får desto större är ju så klart chansen att man utvecklas och blir en någorlunda hel människa vare sig man har ett npf eller inte. Sedan har vi ju det biologiska, det genetiska. Det hjälper inte alltid att bli mött på ett bra sätt, man kan må dåligt och utveckla olika psykiska sjukdomar ändå. Ju skörare man är, desto större är risken för det.

Jag lyssnade, som sagt på Anna Kåver. Jag har läst ett par av hennes böcker och tycker mycket om det hon skriver om. Men. Som vanligt hade jag svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra, i det här fallet, lyssna på föreläsaren. Dottern kom iväg till skolan igår, men hade det jobbigt. Så när alla andra (eller i alla fall de flesta) lyssnade på föreläsaren, sms'ade jag med min dotter. Bara för att hon inte skulle ge upp och gå hem, utan stanna kvar i skolan till lunch i alla fall.

Igår hade jag annars inte ett enda samtal med någon av alla människor som hjälper min dotter/vår familj på något sätt på HELA dagen. Idag på morgonen, har vi däremot varit hos sjukgymnasten. Dottern skall börja gå där en gång i veckan för att bli av med sina "yttre" spänningar. De inre spänningarna får vi  hjälp med på annat håll. Tänk vad mycket det betyder att själen mår bra för att kroppen skall må bra. Kropp och själ är på många sätt ett och måste behandlas som ett. Vid ett benbrott räcker det förmodligen med sjukgymnastik just för benet, men i så många andra fall är det bara "kosmetiskt" att jobba med kroppen, om man inte samtidigt jobbar med själen, med jaget. Förhoppningen är också att det skall finnas en tjej till där i ungefär samma ålder som tränar samtidigt med min dotter, så blir det lite roligt förhoppningsvis.

Har förresten köpt en kalender där jag bara skriver upp allt som rör min dotter. Insåg att min andra kalender inte räcker till. Alla anteckningar om allt som händer och sker, om måendet, om läkarbesök, om läxor och prov och fritidsysselsättningar. Förstår bara inte varför jag inte gjort detta förr...?

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…