En vanlig dag

Jag var på en föreläsning med psykologen/psykoterapeuten Anna Kåver igår. Hon pratade om dialektisk beteende terapi (DBT) och patienter med borderline. Många med npf drabbas även av borderline, ångest, självskadebeteende o s v, o s v. Ju mer förståelse man får desto större är ju så klart chansen att man utvecklas och blir en någorlunda hel människa vare sig man har ett npf eller inte. Sedan har vi ju det biologiska, det genetiska. Det hjälper inte alltid att bli mött på ett bra sätt, man kan må dåligt och utveckla olika psykiska sjukdomar ändå. Ju skörare man är, desto större är risken för det.

Jag lyssnade, som sagt på Anna Kåver. Jag har läst ett par av hennes böcker och tycker mycket om det hon skriver om. Men. Som vanligt hade jag svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra, i det här fallet, lyssna på föreläsaren. Dottern kom iväg till skolan igår, men hade det jobbigt. Så när alla andra (eller i alla fall de flesta) lyssnade på föreläsaren, sms'ade jag med min dotter. Bara för att hon inte skulle ge upp och gå hem, utan stanna kvar i skolan till lunch i alla fall.

Igår hade jag annars inte ett enda samtal med någon av alla människor som hjälper min dotter/vår familj på något sätt på HELA dagen. Idag på morgonen, har vi däremot varit hos sjukgymnasten. Dottern skall börja gå där en gång i veckan för att bli av med sina "yttre" spänningar. De inre spänningarna får vi  hjälp med på annat håll. Tänk vad mycket det betyder att själen mår bra för att kroppen skall må bra. Kropp och själ är på många sätt ett och måste behandlas som ett. Vid ett benbrott räcker det förmodligen med sjukgymnastik just för benet, men i så många andra fall är det bara "kosmetiskt" att jobba med kroppen, om man inte samtidigt jobbar med själen, med jaget. Förhoppningen är också att det skall finnas en tjej till där i ungefär samma ålder som tränar samtidigt med min dotter, så blir det lite roligt förhoppningsvis.

Har förresten köpt en kalender där jag bara skriver upp allt som rör min dotter. Insåg att min andra kalender inte räcker till. Alla anteckningar om allt som händer och sker, om måendet, om läkarbesök, om läxor och prov och fritidsysselsättningar. Förstår bara inte varför jag inte gjort detta förr...?