Fortsätt till huvudinnehåll

En vanlig dag

Jag var på en föreläsning med psykologen/psykoterapeuten Anna Kåver igår. Hon pratade om dialektisk beteende terapi (DBT) och patienter med borderline. Många med npf drabbas även av borderline, ångest, självskadebeteende o s v, o s v. Ju mer förståelse man får desto större är ju så klart chansen att man utvecklas och blir en någorlunda hel människa vare sig man har ett npf eller inte. Sedan har vi ju det biologiska, det genetiska. Det hjälper inte alltid att bli mött på ett bra sätt, man kan må dåligt och utveckla olika psykiska sjukdomar ändå. Ju skörare man är, desto större är risken för det.

Jag lyssnade, som sagt på Anna Kåver. Jag har läst ett par av hennes böcker och tycker mycket om det hon skriver om. Men. Som vanligt hade jag svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra, i det här fallet, lyssna på föreläsaren. Dottern kom iväg till skolan igår, men hade det jobbigt. Så när alla andra (eller i alla fall de flesta) lyssnade på föreläsaren, sms'ade jag med min dotter. Bara för att hon inte skulle ge upp och gå hem, utan stanna kvar i skolan till lunch i alla fall.

Igår hade jag annars inte ett enda samtal med någon av alla människor som hjälper min dotter/vår familj på något sätt på HELA dagen. Idag på morgonen, har vi däremot varit hos sjukgymnasten. Dottern skall börja gå där en gång i veckan för att bli av med sina "yttre" spänningar. De inre spänningarna får vi  hjälp med på annat håll. Tänk vad mycket det betyder att själen mår bra för att kroppen skall må bra. Kropp och själ är på många sätt ett och måste behandlas som ett. Vid ett benbrott räcker det förmodligen med sjukgymnastik just för benet, men i så många andra fall är det bara "kosmetiskt" att jobba med kroppen, om man inte samtidigt jobbar med själen, med jaget. Förhoppningen är också att det skall finnas en tjej till där i ungefär samma ålder som tränar samtidigt med min dotter, så blir det lite roligt förhoppningsvis.

Har förresten köpt en kalender där jag bara skriver upp allt som rör min dotter. Insåg att min andra kalender inte räcker till. Alla anteckningar om allt som händer och sker, om måendet, om läkarbesök, om läxor och prov och fritidsysselsättningar. Förstår bara inte varför jag inte gjort detta förr...?

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…