Ett positivt inlägg som kan verka negativt

Hur kommer det sig att vi människor är så "duktiga" på att berätta vad som INTE fungerar, samtidigt som vi är ganska värdelösa i allmänhet, när det gäller att berätta om saker som fungerar?

Vi har lätt för att förklara och känna efter när det gäller delar som vi inte gillar, inte är nöjda med. Kanske för att obehag, ilska, rädsla, sorg ofta känns starkt och är otrevligt. Ross Greene, som var i Sverige och föreläste för någon månad sedan berättade att han vid möten kring barn där det inte fungerar på olika sätt, alltid låter folk "gnälla av sig" en kvart eller så INNAN man går på de bitarna som behöver förändras och som kan förändras. Tänk om vi kunde tänka så, göra så allesammans. Inte skylla på att "de andra kommer aldrig att göra det och då är det ingen idé", utan utgå ifrån att hitta lösningar. Spy ut frustration i tio minuter, men sedan får det vara bra. Inte titta på de bitar som inte fungerar annat än i ljuset av "hur skall vi tillsammans kunna förbättra".

Det kanske inte är så konstigt att tidningarna är fulla av artiklar som handlar om;
1 De har inte gjort vad de skall göra!
2 De förstår inte!
3 Jag känner mig så kränkt!
4 De går aldrig!

Istället hade vi kunnat vända på det och sagt;
1 Hur skall jag göra så att hon/han känner sig nöjd och Hur skall jag förklara så de hjälper mig rätt?
2 Vi måste försöka förstå bättre, men hur gör vi det och Hur skall jag förklara så de förstår?
3 Hur skall vi göra så att han/hon inte känner sig kränkt och Hur skall jag ta mig ur detta som kränker mig så? Skall jag acceptera det, finns det andra lösningar?
4 Det går!

Idag får vi alla därför ta oss an en uppgift där vi skall försöka se eventuella problem ur ett annat perspektiv, nämligen;

DET GÅR!

Berätta gärna hur det går! Jag är nämligen övertygad om ATT det går!