Fortsätt till huvudinnehåll

Ett positivt inlägg som kan verka negativt

Hur kommer det sig att vi människor är så "duktiga" på att berätta vad som INTE fungerar, samtidigt som vi är ganska värdelösa i allmänhet, när det gäller att berätta om saker som fungerar?

Vi har lätt för att förklara och känna efter när det gäller delar som vi inte gillar, inte är nöjda med. Kanske för att obehag, ilska, rädsla, sorg ofta känns starkt och är otrevligt. Ross Greene, som var i Sverige och föreläste för någon månad sedan berättade att han vid möten kring barn där det inte fungerar på olika sätt, alltid låter folk "gnälla av sig" en kvart eller så INNAN man går på de bitarna som behöver förändras och som kan förändras. Tänk om vi kunde tänka så, göra så allesammans. Inte skylla på att "de andra kommer aldrig att göra det och då är det ingen idé", utan utgå ifrån att hitta lösningar. Spy ut frustration i tio minuter, men sedan får det vara bra. Inte titta på de bitar som inte fungerar annat än i ljuset av "hur skall vi tillsammans kunna förbättra".

Det kanske inte är så konstigt att tidningarna är fulla av artiklar som handlar om;
1 De har inte gjort vad de skall göra!
2 De förstår inte!
3 Jag känner mig så kränkt!
4 De går aldrig!

Istället hade vi kunnat vända på det och sagt;
1 Hur skall jag göra så att hon/han känner sig nöjd och Hur skall jag förklara så de hjälper mig rätt?
2 Vi måste försöka förstå bättre, men hur gör vi det och Hur skall jag förklara så de förstår?
3 Hur skall vi göra så att han/hon inte känner sig kränkt och Hur skall jag ta mig ur detta som kränker mig så? Skall jag acceptera det, finns det andra lösningar?
4 Det går!

Idag får vi alla därför ta oss an en uppgift där vi skall försöka se eventuella problem ur ett annat perspektiv, nämligen;

DET GÅR!

Berätta gärna hur det går! Jag är nämligen övertygad om ATT det går!
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…