En av tjejerna jag känner som har svårt att komma till skolan berättade för mig;
- Det är som en jättemagnet som drar mig inåt huset, ibland är magneten inte så stark, men ofta är den jättestark.
Oron och ångesten ligger på lur. Oroar i sig. Det blir en ond spiral. Magneten drar hemmåt. Oron ökar på. Magneten blir starkare. Bäst att stanna hemma.
Vad kan man göra då?
Att avdramatisera det, att prata om det, att resonera kring det - för tjejen med HENNES ord och HENNES lösningar, är väldigt viktigt för att hon inte ska hamna i "magnetens våld" fullständigt.
Många barn och ungdomar berättar inte om sin oro, sin ångest, sina fobier och så hinner kraften i oron ta över. Då är det svårare att bli av med den, men det går. När oro, ångest, depressioner, självskadebeteende misstänks är det viktigt att ha de där samtalen som går på djupet, som hjälper, som löser upp.
Magneter som drar i oss när vi känner oro, har vi nog alla lite i oss, men när magneten gör att man inte kommer iväg på saker som man egentligen tycker är roliga, då måste man hjälpa till så att magneten tappar i styrka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
2 kommentarer:
Vet du, den där magneten följer mig fortfarande. Som vuxen. Jag är 41 år o fick diagnos för ett halvår sedan. Magneten, himla bra ord på det, är så stark vissa dagar. Jag får KÄMPA mig ut genom dörren. Jag tackar ständigt nej till saker jag egentligen vet vore bra för mig. Tackade igår nej till ett jobbb jag eg var sugen på men tror mig inte fixa det, klarar inte pressen...så nu är jag fortsatt sjukskriven o har mitt gamla jobb som väntar...där jag ju INTE trivs!! Det är skitsvårt det här. Svårt att ta sig ur greppet min ADD har om mig. Det sänker mig. Cecilia
hej Cecilia. Jag tyckte också att beskrivningen av "magneten" var så tydlig och bra att jag måste använda den här på bloggen. Jag tror det är fler än du och flickan jag berättade om, som känner så här. Precis som du beskriver att den där magneten tar så mycket energi och hindrar dig från att göra saker som du egentligen, förmodligen skulle tycka var okej om du väl kunde komma ur magnetens "dragfält".
Kramar
Malene
Skicka en kommentar