Tårta!

Idag kom dottern iväg till skolan för FEMTE DAGEN I RAD - AV FEM! så ikväll bjuder jag på tårta eller något annat gott. Det är nämligen lilka mycket värt att fira att mitt barn varit i skolan alla veckans dagar som när ett annat barn som inte har npf-svårigheter kommer hem med ett prov med alla rätt!



Jag fick förresten ett mejl från en förälder igår. Jag gör som programmet "Bullen" med Martin och Cissi (som var ett populärt ungdomsprogram för många år sedan) och säger; "mamman som texten handlar om, är inte jag"  (men det kunde lika gärna varit jag, för jag känner igen mig i mycket. Det kunde varit jag eller någon av alla andra tiotusentals människor i Sverige som är föräldrar till ett eller flera barn med npf-svårigheter).

"Ett exempel ur vår verklighet: TEMA Havet (åk8)
Denna tema period är uppbyggd på att läraren föreläser (= en ljudmatta för mitt barn/ bla bla bla liksom), filmvisning och egna anteckningar

Mitt barn som har svårt att koncentrera sig under längre stunder innan tankarna vandrar iväg. Att anteckna och samtidigt lyssna!!? Dess anteckningarna ligger också till grund för att du ska kunna läsa på till prov. Har du varit borta och missat något så är ansvaret ditt/elevens att hitta någon klasskamrat som antecknat som du kan ta anteckningar av......

Jag som mamma ser att detta sätt att lära ut TEMAT HAVET (som just detta gällde) är helt uppbyggt på mitt barns svårigheter. Mitt barn har uttryck att hen inte "hör" fast hen ändå hör. Det säger en hel del tycker jag.

Jag frågar läraren om det finns möjlighet att mitt barn i förväg/tillsammans med föreläsningarna kan få anteckningar, typ åhörar kopior men NEJ. Mitt barn var också borta mycket under denna föreläsnings serie (skolvägrade bitvis), vilket alltså innebar att det inte fanns några anteckningar och inte visste vad som var gjort i skolan. Jag hade mycket mejl kontakt med den läraren, som mest tyckte att jag var besvärlig och skämde bort mitt barn genom att hjälpa hen så mycket, hen behövde inte ta ansvar.......starka känslor av besvärlig mamma här kan jag säga. Papper på vad som skulle vara med på provet fanns, så det var bara för mig att söka info om fiskar och alger o annat och fixa ett material hemma. Det gick tillslut, hen fick G på provet. Men det är inte skolans förtjänst!

Så här var det även i en uppgift där man fritt fick leta fakta och skriva om en upptäckt. En uppgift med nästan inga ramar! Utan ledning för vad som kan vara med o inte! Det var samma lärare..... Även här fick jag hjälpa till mycket hemma. Sätta upp en ram, fixa ledningar i arbetet så att uppgiften skall kunna utföras överhuvudtaget och också någorlunda självständigt. Tydliga riktlinjer liksom....Att släppa ut elever med ADD i en data sal med endast uppmaningen "skriv något om en upptäckt.?....det funkade i alla fall inte för mitt barn.

Jag har absolut inget emot att hjälpa mitt barn hemma men jag tycker det är fel när allt man missat under lektioner ska hamna på köksbordet. När det hamnar hemma p.g.a brister i pedagogiken och synen på en svårighet då tycker jag att det är fel. Jättefel! Detta också/även trots många möten. Fast det är klart.....när man som lärare inte kan titta på sig själv och tänka "ok jag kanske måste ändra lite här"... (jag menar inte alla lärare men detta är ändå taget ur verkligheten).

Ett möte jag kallat till där jag samtidigt ville träffa alla mitt barns lärare (så att alla hör samma sak samtidigt) så berättade jag hur det såg ut. Som svar får jag då....." Det är nog bra om hen sover liter mer" och "jag har sett att hen ätit på Mc Donalds". "och godis"
Ja vad säger man då? Jo att mitt barn är ett vanligt barn hen är inte diabetes (för det var det de syftade på med mc D o godiset). Mc D maten är nödvändigtvis inte heller alltid sämre än skolmaten (tex lapskojsen som är en pulvermos med skinkslamsor) ;-) Jag ville prata pedagogiska strategier!

Jag är en engagerad förälder, jag kommer att förtydliga luddiga uppgifter så gott jag kan även i gymnasiet, med målsättningen att göra uppgifterna möjliga att klara av någorlunda självständigt, vilket de inte är när de är för luddiga/där du själv ska lista ut alltför mycket. Det är viktigt att träna på självständigheten tycker jag, att själv kunna få lyckas med en uppgift (fast någon av oss föräldrar måste för det mesta sitta med ändå och hålla motorn igång)".

Kommentarer

Anna sa…
... och hur går det för de barn som inte har någon som kan hjälpa dem? Som kanske har en frånvarande förälder, en icke förstående förälder eller en förälder med npf, som har svårt att koppla ihop uppgifterna själva.

Och visst, självklart måste du ju hjälpa till.. Det är ju för din dotter det måste lösas och får man inget gehör så vad gör man. Självklart hittar du alternativa lösningar. Men det är ju så tragiskt att hon ska slöa tid i skolan för att sedan få arbeta dubbelt hemma. Som dessutom är tid som ni kunnat ha tillsammans. Tid för återhämtning och glädje! Jag undrar om dessa lärare skulle vilja göra om allt sitt arbete då de kommer hem också och om de skulle vilja nalla av deras fritid till dessa jobbiga uppgifter. Usch, jag blir arg..

Jag imponeras av er föräldrar som kämpar så hårt i motvind, era barn kan vara lyckliga som har er och ni era barn såklart:)
Hej Anna. jag måste förtydliga här att det inte är jag som har skrivit texten utan texten är skriven av en mamma som mejlade mig den här texten, så ingen på min dotters skola blir ledsen. Jag tänker som du att de barn som har npf-svårigheter och som har föräldrar som inte klarar av att hjälpa dem i allt de behöver stöd i - har det dubbelt jobbigt. Jag tror inte att lärarna gör uppgifter som som barnet med npf inte klarar av för att vara dum, utan för att man inte förstår hur det är för barn med npf. Man blir arg ibland, men samtidigt brukar jag tänka att hade det varit jag som varit läraren (vilket jag ju varit) och inte haft någon kunskap eller lite kunskap om npf-frågor (vilket jag ju haft) då hade jag också gett ut övningar som dem mamman beskriver (vilket jag ju gjort också)... Det är inte lätt lyckas, men att vara medveten om det och försöka hitta lösningar, det är första steget till att göra skolan rättvis för alla barn.
Anonym sa…
Hej!
Jag är mamman som skrivit inlägget. Jag vill bara förtydliga att lärarna inte är dumma på något vis.Okunskap, organisationsproblematik, resurser m.m kan ligga bakom detta. Sen kan vissa uppgifter/läxor t.o.m.vara ganska tydliga från början men ändå inte tillräckligt för elever med någon funktionsnedsättning. Jag har som mamma ibland tänkt att "det här är väl tydligt" men sen när jag satt på mig npf-glasögonen och också lyssnar på mitt barn, ser jag det ur ett annat perspektiv. Likaså när man har en motor som går på låg varv så kan det av den anledningen behövas förtydliganden i skoluppgifter som redan kan verka tydliga.Det är svårt att veta!Mitt barn har nog blivit bra på att maskera sina svårigheter i skolan och visar sig mest hemma, vilket också gör det svårare för lärare. Många lärare säger ju också att de saknar kunskap, tid o.s.v för att kunna hjälpa på rätt sätt. Så ingen skugga över någon lärare. Det är inte avsikten med det jag skrivit!
hej Anonym. Bra att du förtydligar också för det är så lätt att det blir missförstånd. Jag tycker att du skriver och förklarar väldigt bra hur det är och hur svårt det är för lärare att se svårigheterna. Våra barn är, som du skriver, ofta väldigt duktiga på att maskera sina svårigheter för att inte behöva visa att de inte förstår eller hinner med, det gör det ännu svårare för skolan att se, men icke desto mindre har de stora svårigheter som gör det näst intill omöjligt att lyckas i skolvärlden. Tack, ännu en gång för att jag fick lägga ut ditt mejl, som är tydligt och klargörande hur frustrerande och svårt det är för alla inblandade när barnen inte följer den givna mallen för vad man skall klara av när man går i en speciell årskurs.
malene
Anonym sa…
Verkligen värt att fira med tårta!!! Önskar att vi så småningom kommer dit vi med, då blir det definitivt tårta!

I snitt kommer mitt barn iväg 2-3 dagar per vecka. Sedan är all energi SLUT.

Tyvärr får vi ingen förståelse från skolvärlden, men bup och hab står bakom och säger att h*n förmodligen aldrig kommer att klara hela veckor. Men de kan inte mötas här, och vi föräldrar hamnar mitt emellan... Ena dagen blir vi arga på vårt barn "GÅ TILL SKOLAN SOM ALLA ANDRA" (typ) och andra dagar så tänker vi att vi skiter i skolan och deras krav och stöttar vårt barn i stället... Fasen vad svårt det är att göra rätt.. :(
Ulrika sa…
Grattis, mycket bra anledning att fira.

Jag har själv idag på em firat med lite vetebröd att min dotter två fredagar efter varandra har varit tillsammans och gjort något med ett par klasskamrater, olika saker och olika tjejer de två gångerna, men ändå, detta är stort! Hon har varit del av en kamratgemenskap.

Hoppas ni får en härlig kväll och härligt firande!

Populära inlägg