Fortsätt till huvudinnehåll

Kvitto på en "duglig" förälder?

Vad är en "duglig" förälder? Är du en "duglig" förälder? Är du en sådan förälder som ser till att ditt barn lyckas i skolan, med livet, med självkänslan? Lyckas ditt barn - så är du en förälder som duger.

Eller?

Appropå det så kom Lillagubben hem efter skolan igår. Han var nöjd. Han hade en kompis med sig. Han hade klarat simprovet som barnen i trean gör i Sverige. I och med det var jag också nöjd, jag var glad och jag kände det som om jag fått kvitto på att jag är en "duglig" förälder. Jag har sett till att min son lärt sig simma såpass bra att han får godkänt.

När min dotter gick i trean åkte hon också iväg med klassen för att göra simprov. Hon kom hem utan att ha fått godkänt på simningen. Hon var en av tre som fick åka iväg med en lärare under en tid och träna extra. Vi åkte iväg också, som så mycket annat, och tränade extra... Hon kände sig misslyckad och jag kände mig misslyckad.

Ändå har jag tränat mycket mer simning, lagt ner så mycket mer tid - på henne.

Historien har upprepat sig gång efter gång. Cykling har varit svårt för min dotter. Att lära sig läsa, skriva, räkna, få och behålla kompisar, lära sig tvätta håret, kamma håret, borsta tänderna, komma i tid, ta med läxan, göra läxan är några exempel som varit extra svåra för henne. Saker som man inte sett någon anledning till att hon inte lärt sig - annat än att jag inte varit en tillräckligt bra förälder - eller att hon inte varit ett tillräckligt bra barn.

Historien upprepar sig.

Väldigt mycket har varit och är så svårt. För henne. Inte för hennes bror.

Är jag en förälder som duger för min son då? Och en förälder som "behöver skärpa sig" för min dotter?

Eller?

Ändå har jag lagt ner och lägger jag ner så mycket mer tid i mitt föräldraskap till min dotter än till min son.

Någon som känner igen sig?

Är man en människa som "duger" för att man har lätt för sig. Duger min son mer än min dotter för att han får saker gjorda som vi övriga klassar som viktiga saker - fast min dotter ofta kämpar mer än min son för att lyckas med saker?

Jag tror vi måste sluta jämföra människor och sluta lägga in människor i fack av bra och dåliga, dugliga och odugliga och börja utgå ifrån att alla faktiskt försöker göra bra - utifrån sin egen förmåga.

Jag duger, min son duger, min dotter duger - du duger! Vi har bara olika förutsättningar.

Snart skall jag till Regionhabiliteringens utbildningsdag och föreläsa. Alltid lika spännande att sprida kunskap. Trevlig fredag på er allihopa!
5 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …