Det var länge sedan

Barnen och barnens kusiner är på museum med mormor, morbror och Lillkusin idag. Jag skall passa på att handla lite mat inför helgen. Jag skall också åka till jobbet och skicka iväg lite grejor idag.

Plötsligt, som genom ett trollslag blir mitt liv "vanligt" som det var förut, innan jag måste strida för min dotter varje dag. Tankarna snurrar inte kring hur det skall förändras här eller där för att Dottern skall lyckas lite bättre, för att hon skall komma iväg, umgås med kompisar, vara accepterad. Nej, allt sådant stannar av i samma stund som lovet börjar.

Jag är som ett jetflygplan som just landat och stänger av motorerna. Det blir så ofantligt tyst och stilla i bortovaron av motordån. Stillheten blir så mycket vackrare efter att det dånat mycket ett tag.

I skuggan av stillheten tänkte jag passa på att visa några bilder av vår helt vanliga vardag. Vi är ju en helt vanlig familj. Det glömmer nog både vi och andra runt oss ibland.

Mitt "energiträd". Att komma upp på berget och se solen stråla genom trädet, ger mig så mycket energi och lycka vissa dagar. 

En av våra sex hönor, "Dawn". Hon är störst, men den som blivit mest pickad av den dominantaste hönan. Varför är det så överallt att något måste picka på någon annan. Måste det vara så?

Molly som väntar på något gott...

Pocka (Mollys valp) och Molly har hoppat upp i Lillagubbens säng.

Vi har skaffat pannlampor till barnen. Två kvällar i rad har vi varit ute efter nio och gått på kvällspromenad med hundar och pannlampor. Väldigt mysigt!