Fortsätt till huvudinnehåll

Inkluderingen i skolan - som den ofta ser ut fast vi inte ser det och fast det är politiskt korrekt att tycka att alla skall inkluderas

  • Min dotter skall, förhoppningsvis få börja på en gymnasieskola där barn som inte fått godkänt i kärnämnena går till hösten. De har inriktning på hästar på "hennes" gymnasium.. Vi ser gymnasiet som en hägring framför oss. 
    Då kommer det att bli bra. Då kommer man att vara snäll på min dotter. Då kommer hon att få kompisar. Då kommer hon att få plats i gruppen. Då kommer hon att få jobba i den takten hon klarar. Då kommer kraven vara på den nivå att hon ofta lyckas. Då kommer därför magont, huvudvärk, oro, ledsamhet och depression att försvinna. 
    Vi hoppas. 
    Men efter nio år i den svenska grundskolan där många lärare verkligen gjort det bästa de förmår för att min dotter skall klara sig och må bra, vågar vi knappast hoppas längre. Varför skulle det bli bra den här gången, på gymnasiet, när det inte blivit bra någon annan gång? Flera lärare har verkligen försökt hjälpa henne, flera lärare har verkligen lagt ner och lägger ner otroligt mycket tid på att hjälpa henne. Ändå så mycket misslyckanden, utanförskap, kamp. 
    Visst hon har haft sina lyckliga stunder. Hon har haft tillfällen, veckor, dagar då livet flutit på i skolan, men om vi räknar dagarna som varit riktigt bra, dagarna som varit som för de flesta av de andra barnen min dotter gått tillsammans med. Dagarna som inte varit kamp. Då kokar det ner ett år eller så - på tio år som hon gått i skolan...

    Hon visade mig en konversation hon haft med en kille på Facebook som går i hennes skola. Det är bara en liten del och en enda sak av så mycket hon fått utstå, men ändå. Jag visar en liten del här. Ingen kan känna igen vem det är, för jag vill inte hänga ut honom och jag vet, av erfarenhet att det inte är någon idé att prata med hans föräldrar. Det blir bara värre av det.

    Killen skriver:
    det finns inga vanliga människor det jag menar när jag säger att du inte är som alla andra är att du är så långt bort man kan vara. sen så är människorna i skolan ofta inte tråkiga alla förutom duuuu. du är tråkig som fan :) tro fan ingen känner dig.... ingen vill nog :)

    Min dotter skriver:
    ingen har försökt, ingen vågar

    Killen skriver:
    ingen vill

    Min dotter skriver:
    ingen kan, vågar eller har försökt

    Killen skriver:
    ingen kan vara din vän? ha

    Min dotter skriver:
    det sa jag aldrig men jag är ofta sjuk så jag är inte i skolan så ofta

    Då skickar killen den här bilden till min dotter:
10 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…