Fortsätt till huvudinnehåll

Kan det vara dyslexi, mån tro?

Jag fick ett mejl av en mamma för någon vecka sedan. Hon är frustrerad. Hon undrar om det finns någon annan utredningsenhet att vända sig till eftersom hennes barn "bara" fått diagnosen "dyslexi" efter utredning på Bup. När man läser hennes mejl nedan kan man förstå varför hon är frustrerad, tycker jag. Finns det någon, bland alla er, flera hundra som läser här varje dag, som känner till någon annan utredningsenhet i skåneområdet, mejla gärna till mig då så jag kan hjälpa mamman och hennes barn.

"I fredags fick jag samtal från rektorn att A fått ett utbrott i matsalen och var nu försvunnen endast iklädd t-shirt och jeans...efter mycket letande får jag tag i A mitt i stan, hysteriskt ledsen och genomkall....hen skulle på egen hand ta bussen till ishallen men fixar inte tidtabeller och byten av bussar och kommer inte längre än till Knutpunkten i stan där jag hämtar hen. Förtvivlat ledsen och arg på sig själv, att allt blir fel alltid.
Min fråga till dig är...kan man söka sig till någon/något annat än Bup för att få till en ordentlig utredning?
Min nästa fundering är OM A´s dyslexi kan ligga till grund för allt som blir så fel för hen? Allt från utbrott för att hen spiller kaffe på sig och då blir så arg att hen slänger termosen i papperskorgen, till att vägra ta på sig ordentliga kläder trots minusgrader, till att inte förstå lillasysters signaler när det är slutlekt utan slutar först när lillasyster brister ut i gråt eller jag säger till A, vilket resulterar i att hen får ett utbrott och tycker hen är sämst och inte borde leva....
KAN allt detta i botten bero på Dyslexi? För mig är det adhd ut i fingerspetsen...

Det var inte min mening att det skulle bli ett långt mail...igen...men det verkar finns så många ord..."

Har du, som läser här några tips till mamman vad gäller stöd- och utredningsmöjligheter i skåneområdet får du gärna höra av dig här på bloggen eller via min mejl som är, malene.larssen.@aduct.com

Apropå, att inte vilja leva, vilket ju är alldeles, alldeles frukstansvärt att barn och ungdomar skall behöva känna, finns det en bra artikel i HD idag. Läs här.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…