Fortsätt till huvudinnehåll

Hur är det?

(OBS: På tisdag nästa vecka börjar jag föreläsa, då är det Helsingborg som står på tapeten. Fyra platser finns kvar, så är du sugen på att gå, passa på att boka idag! Gå in via länken här bredvid där det står "boka föreläsning").

HUR ÄR DET?
Vi ställer den frågan ofta - många gånger per dag och vi får samma fråga flera gånger varje dag. Vi svarar; "det är bra", eller kanske "jo, tack det är okej". Men tänkt om man en dag skulle svara ärligt på den frågan. Idag ställer jag därför den frågan till dig som läser min blogg och FÖRVÄNTAR mig ett ärligt svar...

Berätta hur du mår idag, varför du läser min blogg och vad du vill läsa mer om?

Själv mår jag rätt okej idag faktiskt, lite skrivkramp bara, annars är det okej. Det har varit tre riktigt bra dagar för min dotter och för hela familjen. Vi är lite förkylda, men vem är inte det i dessa dagar. Imorgon skall vi gå på Tomas Ledin, jag och maken med några riktigt goda vänner. Sedan är det helg. Det är skönt. Hönorna mår också bra, lägger sina ägg fast det är så kallt. De värmer sig gärna under värmelampan och får inte gå ut om det är kallare än minus två grader (så idag får de stanna inomhus), hundarna har det bra. Fick en bit av pannkakorna jag stekte imorse, bara en sådan sak liksom...




Jo, men nu när jag tänker på det och svarar ärligt så är det faktiskt riktigt bra idag. Känns skönt att kunna skriva det, men du, hur har du det? Och om du inte orkar eller vill berätta här på bloggen hur det är, hur du mår och varför du läser bloggen - lämna ett avtryck på knapparna under inlägget. Tryck "kul" om du har det bra, "intressant" om det är sådär och "oj" om det är "innihelvete" jobbigt just nu (eller halvjobbigt också för den delen).
15 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…