Fortsätt till huvudinnehåll

När ska man berätta för släkt och vänner

Vi resonerade kring när man skall berätta för sitt barn att den har fått en diagnos efter utredningen. I och med det kom det upp tankar om hur pratar man och när berättar man för släkt, vänner och barnens kompisar.

Det där är lite knivigare, tycker jag eftersom man inte riktigt vet vart orden tar vägen efter att man berättat, var de landar och hur de tolkas.  Direkt efter att man själv eller ens barn fått en eller flera diagnoser hamnar man i en slags trappa där man går lite upp och lite ner. Trappstegen kan innehålla känslor som  sorg, ilska, ledsamhet, ifrågasättande, acceptansen, nyorientering, glädje...  Innan man gått förbi de första stegen (även om man ju naturligtvis kan trilla tillbaka i sorg och ilska senare också) så kanske man inte är riktigt mogen att möta och stå upp för de frågor och kommentarer som kan komma.

Jag hade önskat att npf-diagnoser var lika respekterade som andra funktionsnedsättningar och sjukdomar är. Det är de inte. Så när man berättar om sina eller sina barns diagnoser så måste man också vara förberedd på att människor inte förstår allt och alltid.

I alla fall ännu.

Vill vi att människor skall förstå så måste vi fortsätta berätta, även om det är jobbigt och tungt ibland.

Som vanligt ber jag dig som läser här att berätta om din erfarenhet av detta!

Du får gärna hjälpa mig med att sprida information om mina föreläsningar. Gå då in på den här länken och titta och skicka den gärna vidare till vänner, bekanta och arbetskamrater.
8 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…