onsdag 8 februari 2012

Vändpunkten

Jag var i Helsingborg och föreläste igår kväll. Härlig publik och fin lokal. Ganska stor del av materialet var nytt så jag var, faktiskt lite nervös igår, men jag tror, jag tyckte det kändes som om åhörarna var nöjda. På vägen hem lyssnade jag på "Karlavagnen". Det brukar vara ett trevligt sälllskap att lyssna på alla spännande samtal som förs mellan inringande människor och programledarna när jag far hem på vägarna efter föreläsningar. Igår var temat "vändpunkter i livet". När jag kom hem fick jag sitta kvar i bilen en kvart - bara för att få lyssnat klart på samtalet...




Jag skall börja ta bild på publiken efter föreläsningen (och inte bara stolarna innan föreläsningen) så ni kan se hur glada de är, för en föreläsning som handlar om funktionsnedsättningar behöver ju inte alls vara tråkig och enbart sorglig, den kan vara riktigt glad och rolig stundtals också. I bilen lyssnar jag på radio, tiden går fortare då.

Vändpunkter i livet är vi alla med om flera gånger under vårt liv. Saker som förändrar vår vardag, som förändrar vår syn på saker och ting, som skruvar om i vårt sätt att tänka. För mig är en solklar, positiv vändpunkt i livet när jag läste boken "Flickor med adhd". Den kvällen då jag bara skulle skumma lite i boken jag fått låna, men då det slutade med att jag under natten läste boken från pärm till pärm. Den natten förändrade inte bara mitt liv, men kanske framförallt min dotters liv. Tack vare boken öppnades min förståelse för hur min dotter tänker och fungerar. Den natten förstod jag så mycket. Morgonen efter började min dotters nya liv. Som genom ett trollslag hade hon fått en mamma som gått från att vilja henne det bästa (men som ofta gjorde fel) till att ha fått en mamma som ville henne väl och som började göra rätt...

Det är ju så med människor som har funktionsnedsättningar i det neruopsykiatriska området att de så väldigt, väldigt ofta blir stämplade som lata, slöa, dumma, elaka, oempatiska, slarviga o s v, o s v - bara för att vi andra inte förstår. När förståelsen kom till mig - fick min dotter chansen till ett bra liv.

Apropå det så provade jag med att lägga ut utvärderingslappar till åhörarna igår. Det gick väl sådär, för jag glömde be dem att lämna in lapparna till mig efter föreläsningen. En tjej kom dock med lappen där hon skrivit; "En gripande föreläsning som är direkt kopplad till verkligheten. Många tankar som väckts inför mötet med min klass imorgon, dags att tänka om. Tack för vart enda ord!"
Jag blir så glad så jag får gåshud på armarna. Tänk, kanske blev kvällen igår lite av en vändpunkt för den läraren och därmed också kanske för någon av hennes elever. Kan man få finare utvärdering egentligen...:?


Min dotter på sommarlovets första dag. Hon slutar första klass och just då ser hon med tillförsikt fram emot sitt första sommarlov och sedan andra klass. Det var något år innan mobbningen slog ut i blom och innan allt som var jobbigt fullständigt tog över vår vardag, innan ett av livets alla vändpunkter gjorde att hoppet började gro igen.

Vad har du varit med om för vändpunkt i ditt liv.  Berätta jättegärna för vi är många som är nyfikna

9 kommentarer:

madelein sa...

Just nu hoppas ag på en vändpunkt. Vi har haft sån tur innan och fått platser på specialskola och de barnen har utvecklats något otroligt. Nu går dottern som bara har ADHD och trots i skola och gråter varje morgon. Hon har massor av kompisar men orkar inte med alla intryck

AddCilla sa...

Vad roligt det måste vara att få sådana kommentarer. Vad duktig du är!
Jag vill också föreläsa om ADHD/ADD för att upplysa andra och hjälpa. Hur bär jag mig åt? Hur började du?

Cilla♥

malene sa...

hej Cilla och tack! Mejla mig på malene.larssen@aduct.com så kanske jag kan hjälpa dig/tipsa dig lite. Vi hörs.
Malene

Anonym sa...

hej
jag avr och lyssnade på dig igår och kan bara säga "TACK!!!!" du är helt fantastisk...du gör att man liksom ser ljuset i tunneln...
Bra att du är du
kram susanne

Katarina sa...

Jag längtar verkligen till att jag ska lyssna på dig i Borås. Det är något jag ser framemot, ett litet ljus i mörkret, tror att det kan bli en vändpunkt för min familj. Tack för att du finns och vill dela med dig!

Ann sa...

Härligt med så positiv respons! Ska försöka lyssna på dig nästa gång du är i min närhet. Och vad din dotter är söt och fin. Känner så mycket igen detta med att mycket trots allt var enklare när barnen var små. T kände sig som en del av klassen hade en samhörighet som totalt försvann i årskurs sju. Är det konstigt att vi föräldrar får ångest? Vilken grad av ångest min son bär på efter alla dessa misslyckade stressande år i skolan efter åk 6 kan jag inte ens föreställa mig. Det är så han numera försöker skona mig från detta svåra....

mariellejohnsson sa...

Jag har nog varit med om två vändpunkter som är stora i alla fall.
Dels var det för ca 12 år sen när min man fick cancer. Han blev friskförklarad så småningom efter behandlingar osv. Jag tror jag förstod då i den vevan hur skört livet är. Jag kunde gå ut och gå i skogen och tänka att det var så vackert.
Nästa vändpunkt är väl kanske motsatsen på sitt sätt.... Det var för ca ett år sen när jag fick diagnosen Bipolär. Det var en positiv vändpunkt på så sätt att det förklarade så enormt mycket för mig om alla mina tidigare år, saker som hänt osv. Men det var också en väldigt jobbig vändpunkt. Jag gick in i en kris som har varit fruktansvärd. Att jag skulle ha en diagnos, att jag inte är "normal". Nu har jag kommit såpass långt i min bearbetning att jag på sätt och vis är helt okej alla fall. Men det är också så att jag ser, tolkar och analyserar mitt mående på ett annat sätt än jag nånsin gjort. Jag har ju haft mina skov jämt, men har liksom sopat (hypo)manierna under mattan och depressionerna har bara varit en helt naturlig del av mitt liv. Nu ser jag ju varenda grej och det är faktiskt ännu jobbigare.
Men på det stora hela så är det nog en positiv vändpunkt alla fall även om den ibland tyvärr innebär väldigt svarta tankar...
Kramar!

malene sa...

De svarta tankarna kanske måste få komma ut, för att de lite ljusare skall få plats längre fram. Att sörja har sin tid i att få en diagnos på en sjukdom eller en funktionsnedsättning.
kram

FMamma sa...

Väntar på vändpunkt... Trots "specialskola"...
Känner igen precis allt du skriver om. Din bok om din flicka är som att läsa om vår flicka, nu 12 år. Och bilden här m beskrivning är också mycket igenkännande när de små liven glada o förväntansfulla börjar skolan o är så duktiga men allt blev så fel o sveket från skolan sitter i o pga det har hon stora svårigheter att lita på lärare o skola o just nu svårt att gå i skolan plus att jag behöver vara med. Ibland vill jag bara kapsla in oss o fara iväg o skydda denna ljuva varelse från allt, det finns så mycket vackert o sinnligt i dessa sköra blommor!

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...