Fortsätt till huvudinnehåll

"Ge barnen medicin först när andra behandlingar provats"

Hälsovetaren och zoofysiologen Ann-Marie Lidmark skriver en debattartikel i Dagens Medicin. Hon, precis som många andra, tycker mycket kring frågor som rör adhd/add/autism. Av flera anledningar verkar det aldrig bli något avslut kring frågorna om npf-svårigheter verkligen finns. Som att "medicin är att droga barn", "diagnos stämplar", om att det förmodligen är miljön kring barnet med npf-svårigheter som påverkar barnet mest.

Att tycka sådant är bekvämt - så länge man själv inte lever med eller kring någon med funktionsnedsättningar inom det neuropsykiatriska området.

Ann-Marie Lidmark är bara en av alla som plötsligt poppar upp och som, får vi förmoda, skriver artiklar i syfte att hjälpa och för att man tror på det man skriver. Lidmark tar upp de klassiska frågorna/fördomarna som många bär på kring människor och familjer med npf-problematik. Hon gör som alldeles för många före henne gjort, vänder och vrider lite på åsikterna utan att riktigt ha kunskap, vädrar sin åsikt, sin tro och lägger sedan ner dem igen. Fördomar om npf har ännu en gång spridits för vinden. Det låter som om Ann-Marie Lidmark vet allt i ämnet, hon låter trovärdig så människor som står utanför området kan tryggt läsa hennes text och sedan gå vidare i sina liv och sin uppfattning/fördom kring vad adhd verkligen är och hur det uppkommer. Någon mer kunskap i ämnet har nämligen inte spridits...

Ann-Marie Lidmark skriver att förskrivning av adhd-medicin ökat lavinartat och att föräldrar ofta är tveksamma till behandlingen. Jag skulle gärna läsa de forskningsrapporter som säger att de flesta föräldrar till barn med npf går och är oroliga för medicin som de ger sina barn. I texten låter det också som om föräldrarna blivit påtvingade medicin som de sedan tvingar på sina barn. Riktigt så fungerar det inte i familjer där barn har adhd...

Hälsovetaren och zoofysiologen (vad är man egentligen då?) menar också att barn med npf-svårigheter skulle dra nytta av alternativa behandlingar som att knapra tillskott av bland annat zink, magnesium, essensiella fettsyror. Då skulle hälsan förbättras, menar hon. Kanske det, eller kanske inte. För lite forskning finns kring det ämnet, tänker jag.

Hon skriver också att eliminationsdiet av till exempel mjölk och gluten (finns det alltså ännu fler livsmedel man kan plocka bort i "jakten på npf-svårigheter") är ENKELT och har prövats med gott resultat. Och jag skrattar högt hela vägen till allergimottagningen på Östra sjukhuset. Att fullständigt ta bort mjölkprodukter och gluten är inte lätt kan jag säga av erfarenhet och inget man bör göra på eget bevåg eftersom de andra näringsämnena som Ann-Marie Lidmark menar att barn med npf-svårigheter saknar, kan ta stryk om man inte vet precis vad man gör...

Utöver ovanstående finns det forskning som tyder på att motoriska övningar skulle underlätta för barn med npf-svårigheter och även kiropraktorer skulle ha ett finger med i spelet när det gäller att lindra eller "bota" barn med npf-problematik menar Ann-Marie Lidmark. Även musikövningar för att normalisera störda dopaminnivåer, menar hon att barnen skall få.

När jag läser en sådan debattartikel som jag nu kommenterat blir jag både förstummad och matt. Så mycket okunskap och självgodhet blandad i ett salig blanding. (Visst finns det massor att göra för att förbättra för barn med npf, men de ovan nämda är inte viktigast, det kan jag garantera. Att förstå, acceptera, respektera och bemöta människor med npf på rätt sätt är steg nummer ett, i alla fall om du frågar mig.)

För samtidigt som hon skriver att medicinering inte testats tillräckligt så skriver hon en hel radda med lösningar som definitivt inte testats tillräckligt, samtidigt som hon ger föräldrar till barn med npf-problematik dålligt samvete för att de inte gör tillräckligt. För tänk om det var så att bara man gjorde som Ann-Marie Lidmark skriver så skulle alla svårigheter ens barn brottas med varje dag försvinna, underbara tanke...:)

När Sydsvenskan sedan i en artikel avslutar texten med "Ett barn som har svårt att koncentrera sig och är fysiskt oroligt kanske inte alltid har en obalans i hjärnan. Sådana symtom kan man också få av andra orsaker, som traumaupplevelser eller föräldrar som har problem" så kan alla föräldrar som har barn som fungerar, som inte har npf-svårigheter andas ut och känna sig som goda föräldrar. Samtidigt som man kan snegla bort på föräldrarna med "barn som i samhällets ögon inte fungerar" och tänka ut minst tio grejor som föräldrarna gjort fel - så barnen "fått" adhd/add/autism/aspergers.

Och jag som har en dotter med add och atypisk autism undrar, stilla och ganska trött när vi någonsin skall få ro kring detta. När stödet och förståelsen skall bli rätt mot barn och vuxna som har npf-svårigheter.

Inte idag.
Inte imorgon.
Förhoppningsvis i framtiden.

Ann-Marie Lidmarks hemsida kan du läsa här om du är intresserad. Artiklarna som fick mig att skriva den här texten finns här "var beror adhd på?" och här "ge barnen medicin först när andra behandlingar provats" Läs gärna dem också.
10 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…