"Ge barnen medicin först när andra behandlingar provats"

Hälsovetaren och zoofysiologen Ann-Marie Lidmark skriver en debattartikel i Dagens Medicin. Hon, precis som många andra, tycker mycket kring frågor som rör adhd/add/autism. Av flera anledningar verkar det aldrig bli något avslut kring frågorna om npf-svårigheter verkligen finns. Som att "medicin är att droga barn", "diagnos stämplar", om att det förmodligen är miljön kring barnet med npf-svårigheter som påverkar barnet mest.

Att tycka sådant är bekvämt - så länge man själv inte lever med eller kring någon med funktionsnedsättningar inom det neuropsykiatriska området.

Ann-Marie Lidmark är bara en av alla som plötsligt poppar upp och som, får vi förmoda, skriver artiklar i syfte att hjälpa och för att man tror på det man skriver. Lidmark tar upp de klassiska frågorna/fördomarna som många bär på kring människor och familjer med npf-problematik. Hon gör som alldeles för många före henne gjort, vänder och vrider lite på åsikterna utan att riktigt ha kunskap, vädrar sin åsikt, sin tro och lägger sedan ner dem igen. Fördomar om npf har ännu en gång spridits för vinden. Det låter som om Ann-Marie Lidmark vet allt i ämnet, hon låter trovärdig så människor som står utanför området kan tryggt läsa hennes text och sedan gå vidare i sina liv och sin uppfattning/fördom kring vad adhd verkligen är och hur det uppkommer. Någon mer kunskap i ämnet har nämligen inte spridits...

Ann-Marie Lidmark skriver att förskrivning av adhd-medicin ökat lavinartat och att föräldrar ofta är tveksamma till behandlingen. Jag skulle gärna läsa de forskningsrapporter som säger att de flesta föräldrar till barn med npf går och är oroliga för medicin som de ger sina barn. I texten låter det också som om föräldrarna blivit påtvingade medicin som de sedan tvingar på sina barn. Riktigt så fungerar det inte i familjer där barn har adhd...

Hälsovetaren och zoofysiologen (vad är man egentligen då?) menar också att barn med npf-svårigheter skulle dra nytta av alternativa behandlingar som att knapra tillskott av bland annat zink, magnesium, essensiella fettsyror. Då skulle hälsan förbättras, menar hon. Kanske det, eller kanske inte. För lite forskning finns kring det ämnet, tänker jag.

Hon skriver också att eliminationsdiet av till exempel mjölk och gluten (finns det alltså ännu fler livsmedel man kan plocka bort i "jakten på npf-svårigheter") är ENKELT och har prövats med gott resultat. Och jag skrattar högt hela vägen till allergimottagningen på Östra sjukhuset. Att fullständigt ta bort mjölkprodukter och gluten är inte lätt kan jag säga av erfarenhet och inget man bör göra på eget bevåg eftersom de andra näringsämnena som Ann-Marie Lidmark menar att barn med npf-svårigheter saknar, kan ta stryk om man inte vet precis vad man gör...

Utöver ovanstående finns det forskning som tyder på att motoriska övningar skulle underlätta för barn med npf-svårigheter och även kiropraktorer skulle ha ett finger med i spelet när det gäller att lindra eller "bota" barn med npf-problematik menar Ann-Marie Lidmark. Även musikövningar för att normalisera störda dopaminnivåer, menar hon att barnen skall få.

När jag läser en sådan debattartikel som jag nu kommenterat blir jag både förstummad och matt. Så mycket okunskap och självgodhet blandad i ett salig blanding. (Visst finns det massor att göra för att förbättra för barn med npf, men de ovan nämda är inte viktigast, det kan jag garantera. Att förstå, acceptera, respektera och bemöta människor med npf på rätt sätt är steg nummer ett, i alla fall om du frågar mig.)

För samtidigt som hon skriver att medicinering inte testats tillräckligt så skriver hon en hel radda med lösningar som definitivt inte testats tillräckligt, samtidigt som hon ger föräldrar till barn med npf-problematik dålligt samvete för att de inte gör tillräckligt. För tänk om det var så att bara man gjorde som Ann-Marie Lidmark skriver så skulle alla svårigheter ens barn brottas med varje dag försvinna, underbara tanke...:)

När Sydsvenskan sedan i en artikel avslutar texten med "Ett barn som har svårt att koncentrera sig och är fysiskt oroligt kanske inte alltid har en obalans i hjärnan. Sådana symtom kan man också få av andra orsaker, som traumaupplevelser eller föräldrar som har problem" så kan alla föräldrar som har barn som fungerar, som inte har npf-svårigheter andas ut och känna sig som goda föräldrar. Samtidigt som man kan snegla bort på föräldrarna med "barn som i samhällets ögon inte fungerar" och tänka ut minst tio grejor som föräldrarna gjort fel - så barnen "fått" adhd/add/autism/aspergers.

Och jag som har en dotter med add och atypisk autism undrar, stilla och ganska trött när vi någonsin skall få ro kring detta. När stödet och förståelsen skall bli rätt mot barn och vuxna som har npf-svårigheter.

Inte idag.
Inte imorgon.
Förhoppningsvis i framtiden.

Ann-Marie Lidmarks hemsida kan du läsa här om du är intresserad. Artiklarna som fick mig att skriva den här texten finns här "var beror adhd på?" och här "ge barnen medicin först när andra behandlingar provats" Läs gärna dem också.

Kommentarer

Micaela sa…
Snacka om att man blir trött på alla dessa artiklar mm. där människor låter övertygande när dom egentligen inte alls har någon förståelse i ämnet.

"Ett brett angreppssätt behövs för att hjälpa barn med neuropsykiatriska diagnoser till ett bra liv. Med tanke på att omkring hälften av dagens fängelsekunder har någon form av neuropsykiatrisk diagnos är det både bråttom och lönsamt att göra en sådan satsning."

Så avslutas artikeln. URSÄKTA?!
Är det jag som missuppfattar eller har jag rätt att bli förbannad? Först står det att de behöver hjälpa personer med NPF att få ett bra liv och i nästa mening "MED TANKE PÅ".. att hälften av dom som sitter i fängelse har någon NPF diagnos. Jaha, så vi behöver bara hjälpa personer med NPF så att inte samhället ska ta skada. Det fungerar inte så.. man kan inte dela in människor i sådana fack. Ännu en gång får vi med NPF diagnoser dras över en kam. En person utan diagnos skulle gärna kunna få gå en dag i mina skor och SEN utala sig.
Håller med dig, Micaela. Hade tagit upp det där sista också, men kände att det blev för mycket på en gång. Just därför väldigt bra att du tog upp det separat här i kommentarsfältet. Man blir lite trött, ja...:)
Trött var ordet. Det känns så poänglöst ibland, att ens kommentera dylikt. Just för att man vet att man måste skrive en mindre avhandling i ämnet eftersom den andra debattören inte har en aning om saker som t ex forskningsläget.

Jag är absolut för musikterapi, kosttillskott och allt det där andra, men bara om man inser faktum: det "botar" inte NPF, lika lite som diabeteskost botar diabetes.

Bra att du finns, Malene!
Mamma Mia.. sa…
Man blir så beklämd...att det aldrig tar slut...alla dessa människor som vet så mycket om NPF...men inte lever med det dygnet runt...Ja det är BRA att du finns Malene!!
Lasse sa…
Så dyker Harald Blomberg upp igen. Hans referenser är i princip enbart scientologernas husläkare...
Jenny P sa…
Kan du inte bemöta hennes artikel i samma tidning Malene? Jag upplever att den här debatten saknar välformulerade debattanter. Om hennes åsikter seglar ut i samhället, hur kan vi uppbåda en armada som följer dem och skjuter dem i sank?
thriller sa…
Jag lever med min dotter som har adhd,,som hon till 100% fått av mej.Jag håller med om allt som skrivs i artikeln..varför görs inte mer,hur lpngt ska det gå,jag o alla föräldrar jag mött på föräldrautb,attention,
föräldragrupper vill inte medecinera våra barn.vi vill ha alternativ,ok,om DU inte vill det,, jag tycker att det ÄR tvång på medecinering,,inte rakt ut,men säger man NEJ,så blir man ifrågasatt som mamma,har kämpat sen hon va 3 år emot sociala,skola,bup,velat att hon ska få hjälp på ANNAT sätt först,,o att hon skulle bli äldre,så hon FÖRSTÅR vad biverkningar är,göra sig förstådd ifall att hon får några,o inte minst,va med hos läkare o förstå vad det är hon får i sej,,FÖR DET E INTE MIN KROPP..UTAN HENNES och HENNES framtida liv,,inte ditt el mitt,jag dömer inte de som ger sina barn metylfenidat,men jag förstår o respekterar deras oro,o respekterar deras beslut,för har de varit i samma sits som jag,,att sitta o bli övertalad gång på gång att medecin e enda lösningen,så resignerar de flesta,för de ORKAR inte längre.Jag stod på mej,de sa att"kanske bäst att hon får stödfamilj,så får du träffa henne på schemalagd tid" det anser jag vara ett HOT,bup,sociala hävdar hela tiden att de "föreslår" medecinering i samråd med föräldrarna,,ja de låter ju bra.o blir säkert "bra" enligt dem,så länge man lyder....min dotter är idag 13 år,förra sommaren fick hon testa,efter att vi pratat om det,det va hennes val,hon fick biverkningar,såsom magont,huvudvärk,håravfall,
illamående etc etc,så hon ville sluta,nu ligger kapslarna där,hon kände inte av någon skillnad,o jag såg/märkte ingen skillnad i hennes beteende,förutom att hon va mer ängslig,de i skolan sa att de märkte en ENORM skillnad,,måste småle..även när hon ej åt det,visste att det va ett spel för gallerierna,för de har ju tjatat,o anklagat mej för o frånta min dotter rätten o va "normal"jag förbjöd vår kontakt på bup att medd att hon slutat medecinera för att bevisa min tes..o blev icke förvånad när den gjorde det..min dotter ÄR normal,hon har vissa "problem" med den sociala koden,,men HUR hjälper det henne i framtiden att medecinera bort det, ska hon behöva äta medecin resten av sitt liv,ist för att få hjälp att hantera det o lära sej leva med det,massor av år har slösats bort av samhället genom att sopa "problemet" under mattan,,DET ÄR BEKVÄMT ATT GE MEDECIN,,mindre kostnader för skola,bup,soc o alla andra i samhället..o till sist HAR DU ÄTIT METYLFENIDAT????
eva olsson sa…
Oj, vilka starka kommentarer i inläggen. Vad är som gör människor så upprörda över att vi har en kropp som varje dag är i behov av en mängd näringsämnen och får den inte det uppstår olika fysiska och psykiska avvikelser, sjukdomar eller kalla det funktionshinder. Är det så laddat för att det innebär ett större ansvar för den enskilde? Eller för att sjukvården/medicinsk vetenskap inte har en tillräcklig kunskap i att utreda/forska och bedöma vari svårigheterna ligger och vad man kan göra åt dem? Här handlar det väl om att ha ett - både och perspektivJu mer bredspårigt vårt tänk och våra handlingar är desto är möjligheterna att se och upptäcka HELA människan. Förstå hur alla organ samverkar och vad de behöver för ett så optimalt liv som möjligt. Ökad kunskap ökar våra livsmöjligheter. Låt oss skärpa upp våra sinnen för att vara förberedda för ytterligare insikter om kroppens behov i denna tidsperiod vi lever!!!
Anonym sa…
Jag är så glad att jag läste denna text idag. Tänkte lägga pengar på att gå på en av Ann-Marie Lidmarks föreläsningar men har efter en del Googlande kommit fram till att jag inte gillar hennes åsikter. Hur kan hon ens få föreläsa om detta viktiga ämne utan vetenskapliga bevis på det hon säger? Jag blir upprörd och ledsen. Men tack till dig Malene för en mycket intressant och trevlig blogg. // amma til son med ADHD
Anonym sa…
Vi har testat att ta bort bla. gluten och mjölkprotein i vår sons kost. VILKEN skillnad! Från att ha dagliga vansinnesutbrott på 3 timmar.
Där han varit totalt okontaktbar i sin ilska.
Efter 2 månader med ny kost har dessa anfall totalt försvunnit. Vi har tidigare provat ett antal mediciner som haft katastrofala biverkningar. Så vi hoppade på detta istället. Det är ett hästjobb innan man kommer igång men när man väl har hittat rätt så är det inte så svårt.
Man saknar dock hjälpen ifrån vården då de inte ville vara med att ens stötta oss. Ville vi inte ha mediciner så fick vi klara oss på egen hand.

/Fredrik och Jenny

Populära inlägg