Fortsätt till huvudinnehåll

Dags för "Den arge snickaren" att utbilda sig!


Jag tittade på "Den arge snickaren" på kanal 5 igår. Jag har haft svårt att sova i natt. Det har rivit och kliat på mig efter programmet...

Kvinnan som fick hjälp i gårdagens program är ingen personlig vän till mig, men vi är vänner på Facebook. Jag tänker inte närmare gå in på hennes medverkan mer än att säga så här; Jag tycker att du, "Majsan" som deltog i programmet var en modig, positiv, kärleksfull, sprallig, vänlig, älskvärd representant och ett viktigt språkrör för människor som har npf-svårigheter av olika slag. Det var väldigt tråkigt att snickaren inte tog din passning om svårigheter när man har diagnoser, för programmet hade kunnat bli så lärorikt för människor som inte vet något om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar då.

Nu till varför det rivit och kliat på mig i natt.

Vecka ut och vecka in kan vi följa den arge, arge, arge snickaren när han läxar upp olika människor i vårt avlånga land. Människor som av olika anledningar inte får ihop alla bitarna i sin vardag. Anders, som jag tror snickaren heter, tror att han kan "banka in vett" i människor som han slår in spikar i brädor. Många av husägarna som snickarteamet besöker har tydliga svårigheter med saker som vi kallas för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Anders bankar och bankar och tror tydligen att "bara man skäller lite och bankar lite till så skall vi nog få ordning på den här token" (precis som alldeles för många människor i samhället fortfarande går omkring och tror). 

Och jag blir lite trött, får jag nog erkänna.

För om man från Kanal 5´s ledning hade haft kunskap om vad npf-svårigheter innebär så hade man kanske skickat Anders på en kurs så han hade fått nya, mer rättvisa glasögon framför sig. Då hade han förstått att människor gör så gott de kan. Att det inte är av lathet man inte får till saker i sitt hus, snarare för att man inte har förmåga. Att man inte vill misslyckas. Att man inte har strategier för att lösa sådant som för oss andra, utan npf-svårigheter, inte ser svårt ut. Och så spär man på fördomar om människor som redan befinner sig ute i marginalen. 

Tänk om Anders istället förstått det han jobbar med (och då tänker jag inte på snickrandet). Då hade han, dels kunnat hjälpa människor som behöver hjälp med sina hus att få ordning på det. Sedan hade han kunnat hjälpa till med att hitta lite strategier, lite förenklingar i vardagen för människor som kämpar frenetiskt varje dag - och sist men inte minst hade han kunnat vara ett samhällsbildande program, där man sett till att kunskap, förståelse och respekt för människor med svårigheter hade ökat. 

Anders och Kanal 5 - vill bara ge er ett tips. Gå några kurser hos människor som kan förklara. Kanske en dag med Lotta Abrahamsson, Marie Andersson, en dag med Pelle Sandstrakk eller någon annan. 

För kunskapen behöver öka. Och kunskapen kring varför det blir tokigt behöver öka. Man måste förstå varför det blir som det blir och varför det är som det är - få förklaringarna bakom, liksom. Som när en lärare jag lyssnade på häromveckan säger "har ni märkt att människor med adhd sällan har klockor?". Och sedan inte förklarar att människor med adhd ofta har svårt med tidsuppfattningen, alltså kan klocka kännas fullständigt meningslös, att man har svårt att komma ihop saker som känns oväsentliga, samtidigt som många tycker att det är obehagligt när det klämmer på olika delar av kroppen. Då blir ju klockan ännu mera hopplös och meningslös att bära. Om man bara visar på problemen - som arge snickaren och som läraren gör/gjorde så blir människor i allmänhet aldrig mer förstående och accepterande i sina tankar och i sitt förhållningssätt mot dem som redan kämpar så mycket, snarare tvärtom är jag rädd... 

Till Majsan vill jag bara än en gång säga att du gjorde allt du kunde för att förklara just det du har svårt med. Han trampade lite på dig tycker jag. Du fick det väldigt fint, du och dina barn, men du möttes respektlös, tycker jag. Han vet inte bättre, men han borde veta bättre, "den arge snickaren".

Dags att du utbildar dig i npf, Anders. Du är välkommen att höra av dig vilken dag som helst. Jag skall göra allt jag kan för att få dig att förstå lite mer och det är gratis...
19 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…