onsdag 18 april 2012

Energiförbrukning

Jag har precis vinkat av Dottern och Lillagubben. Bägge är på väg till skolan idag. Själv skall jag ta mig en sovmorgon alldeles strax. Efter åtta timmars bilkörning igår (till och från Köping) med kvällsföreläsning och hemkomst vid halv ett så behöver jag en liten extra sömn idag. (Du som eventuellt oroar dig för min bilkörning sent på natten kan lugna dig med att jag har en liten metod för att inte bli trött. Jag sätter helt enkelt på radion på höööög volym och ylar med i varje låt. Jag lovar ingen kan sova vare sig i bilen eller på tio meters avstånd från den samma när jag sjunger falsk till "What doesn´t kill me makes me stronger...).

Att köra bil och lyssna på p1 är en av mina favoritsysselsättningar, men att sjunga högt och falskt är en nödvändighet för att hålla mig vaken när jag kör sent på kvällarna...


Jag brukar sova på hotell när jag är så långt hemifrån, men igår gick inte det. Maken skulle på jobbresa tidigt i morse och därför skulle ingen vara hemma på morgonen om inte jag kom hem. Alltså körde jag hem genom natten, falsksjungande och pommesfrittätande.

Jag funderar på det där med energiförbrukning och energipåfyllnad idag. Idag skall jag ta en sovmorgon för att "sova ikapp", men om jag inte hunnit med att sova ut, så hade det gått bra också. Energin är påfylld och när jag vaknar på morgonen så brummar motorn igång lite sakteliga för att sedan puttra på under dagen, vare sig jag gör roliga eller mindre roliga saker.

För människor med npf-svårigheter är det inte lika enkelt. Energin fylls på under natten - om man får sova. Men energitanken kan bli fnösketorr på en sekund - om något som skall göras känns omotiverat eller svårt. Energin kan också ha tagit slut dagen innan och då kan det ta mycket längre tid att fylla på tanken. Det är svårt att förstå, men absolut livsnödvändigt att förstå och acceptera för att människor med "energipåffyllningsproblem" skall orka, lyckas och känna sig bra. Exempel:

Bägge mina barn vill lyckas! Bägge mina barn vill göra rätt!

Ändå.

I måndags åkte Dottern spårvagn in till stan. Själv. För första gången i sitt liv. Det gick bra, men det tog ofantliga mängder av energi. I går morse skulle barnen till skolan. Det står i svensk lag att alla barn har en rättighet, men också en skyldighet att vara i skolan. Det ligger på oss föräldrar att se till att barnen kommer till skolan om de inte är sjuka eller skadade.

Räknas "energiförlust" som sjukdom? Skulle inte tro det och ändå ställer det till så mycket problem för dem som drabbas så ofta.

I går morse märkte jag ganska snabbt att det inte var någon idé att försöka få Dottern till skolan. Energin var slut och när energin är slut så finns inget att göra förutom att vänta - vila. Lillagubben var ett par minuter sen när han stack iväg. Han småjoggade och vinkade när han sprang förbi köksfönstret. Hans motor brummar igång, vare sig han sovit alla timmar han borde eller om han gjort något väldigt anstängande dagen innnan.

Lillagubben kom, som vanligt, till skolan i tid igår. Dottern låg kvar i sängen och tankade energi. Klockan tolv vaknade hon och var på ett strålande humör. Skall jag då lägga en kommentar om att "du är ju inte trött nu minsann!"?

Så klart inte. Om du, jag och alla andra förstår och accepterar att det är annorlunda att vara annorlunda. Att man måste bli bemött på ett annorlunda sätt och att det är OKEJ att göra på annat sätt en de flesta andra människor - så blir livet så mycket lättare för alla.

Idag fanns energin hos både Lillagubben  och hans storasyster. Lillagubben fick till och med skjuts av sin storasyster till skolan.

Så olika kan det vara. Det måste vi acceptera och kanske viktigast - skolan och samhället måste acceptera att det är så. För att inte hetsa föräldrar att köra slut på sina barn - som behöver energipåfyllning så mycket oftare än andra barn.

Båda mina barn vill lyckas, men ett av dem behöver mer hjälp för att göra det.

Hur är det för dig eller ditt barn, din elever?

Jag hörde förresten att Bo Hejskov rekommenderade min blogg under en föreläsning i Borlänge i går. Vad glad jag blir! Tack Bo! Det är så himla roligt att höra att min bloggs läses av er läsare, även om jag ju ser att ni läser på besöksstatistiken så blir det extra kul att höra vilka ni är. Fortsätt läs och fortsätt skriva kommentarer!

2 kommentarer:

Micaela sa...

Känns igen. Till exempel idag.. var besök på sjukhuset igår, träffade min adhd-grupp för första gången som för övrigt var väldigt kul och intressant. :)
Men, tillbaka till ämnet. Cyklade dit och efteråt hämtade min sambo mig eftersom vi skulle handla. Nu står cykeln kvar på sjukhuset och jag tänkte hämta den idag. Jag var till och med nästan på väg för nån timme sedan.. men det tar bara tvärstopp. ORKAR INTE. Det är väl där det ofta blir "fel". Eftersom jag VILL hämta cykeln men ORKEN finns inte. Att man låter lat är det inga tvivel om men så är ju inte fallet, det går helt enkelt bara inte. Men då får man lösa det på annat sätt. Kanske får min sambo skjutsa dit mig då han slutat jobbet. Jobbigt att vara beroende av andra men det får man också acceptera. :)

Katarina sa...

Mitt barn har gått en dag i skolan denna vecka, hennes energi har ebbat ut av att känna sig som "en tapet på väggen". Idag orkade hon inte gå heller....Jag har inte heller någon energi kvar, det tar på mina krafter att motivera henne att gå till skolan,veta att hon kanske ringer till mitt arbete och gråter, vill bli hämtad. För ska jag hämta henne i skolan behöver jag lägga all min energi på att berätta för lärarna för tusende gången att hon inte orkar vara osynlig. Idag har jag inte den energin...

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...