Fortsätt till huvudinnehåll

Energiförbrukning

Jag har precis vinkat av Dottern och Lillagubben. Bägge är på väg till skolan idag. Själv skall jag ta mig en sovmorgon alldeles strax. Efter åtta timmars bilkörning igår (till och från Köping) med kvällsföreläsning och hemkomst vid halv ett så behöver jag en liten extra sömn idag. (Du som eventuellt oroar dig för min bilkörning sent på natten kan lugna dig med att jag har en liten metod för att inte bli trött. Jag sätter helt enkelt på radion på höööög volym och ylar med i varje låt. Jag lovar ingen kan sova vare sig i bilen eller på tio meters avstånd från den samma när jag sjunger falsk till "What doesn´t kill me makes me stronger...).

Att köra bil och lyssna på p1 är en av mina favoritsysselsättningar, men att sjunga högt och falskt är en nödvändighet för att hålla mig vaken när jag kör sent på kvällarna...


Jag brukar sova på hotell när jag är så långt hemifrån, men igår gick inte det. Maken skulle på jobbresa tidigt i morse och därför skulle ingen vara hemma på morgonen om inte jag kom hem. Alltså körde jag hem genom natten, falsksjungande och pommesfrittätande.

Jag funderar på det där med energiförbrukning och energipåfyllnad idag. Idag skall jag ta en sovmorgon för att "sova ikapp", men om jag inte hunnit med att sova ut, så hade det gått bra också. Energin är påfylld och när jag vaknar på morgonen så brummar motorn igång lite sakteliga för att sedan puttra på under dagen, vare sig jag gör roliga eller mindre roliga saker.

För människor med npf-svårigheter är det inte lika enkelt. Energin fylls på under natten - om man får sova. Men energitanken kan bli fnösketorr på en sekund - om något som skall göras känns omotiverat eller svårt. Energin kan också ha tagit slut dagen innan och då kan det ta mycket längre tid att fylla på tanken. Det är svårt att förstå, men absolut livsnödvändigt att förstå och acceptera för att människor med "energipåffyllningsproblem" skall orka, lyckas och känna sig bra. Exempel:

Bägge mina barn vill lyckas! Bägge mina barn vill göra rätt!

Ändå.

I måndags åkte Dottern spårvagn in till stan. Själv. För första gången i sitt liv. Det gick bra, men det tog ofantliga mängder av energi. I går morse skulle barnen till skolan. Det står i svensk lag att alla barn har en rättighet, men också en skyldighet att vara i skolan. Det ligger på oss föräldrar att se till att barnen kommer till skolan om de inte är sjuka eller skadade.

Räknas "energiförlust" som sjukdom? Skulle inte tro det och ändå ställer det till så mycket problem för dem som drabbas så ofta.

I går morse märkte jag ganska snabbt att det inte var någon idé att försöka få Dottern till skolan. Energin var slut och när energin är slut så finns inget att göra förutom att vänta - vila. Lillagubben var ett par minuter sen när han stack iväg. Han småjoggade och vinkade när han sprang förbi köksfönstret. Hans motor brummar igång, vare sig han sovit alla timmar han borde eller om han gjort något väldigt anstängande dagen innnan.

Lillagubben kom, som vanligt, till skolan i tid igår. Dottern låg kvar i sängen och tankade energi. Klockan tolv vaknade hon och var på ett strålande humör. Skall jag då lägga en kommentar om att "du är ju inte trött nu minsann!"?

Så klart inte. Om du, jag och alla andra förstår och accepterar att det är annorlunda att vara annorlunda. Att man måste bli bemött på ett annorlunda sätt och att det är OKEJ att göra på annat sätt en de flesta andra människor - så blir livet så mycket lättare för alla.

Idag fanns energin hos både Lillagubben  och hans storasyster. Lillagubben fick till och med skjuts av sin storasyster till skolan.

Så olika kan det vara. Det måste vi acceptera och kanske viktigast - skolan och samhället måste acceptera att det är så. För att inte hetsa föräldrar att köra slut på sina barn - som behöver energipåfyllning så mycket oftare än andra barn.

Båda mina barn vill lyckas, men ett av dem behöver mer hjälp för att göra det.

Hur är det för dig eller ditt barn, din elever?

Jag hörde förresten att Bo Hejskov rekommenderade min blogg under en föreläsning i Borlänge i går. Vad glad jag blir! Tack Bo! Det är så himla roligt att höra att min bloggs läses av er läsare, även om jag ju ser att ni läser på besöksstatistiken så blir det extra kul att höra vilka ni är. Fortsätt läs och fortsätt skriva kommentarer!
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…